Frågan är om det samiska språket verkligen stärks genom den nya lagstiftningen?

Personligen tycker jag att det är ett framsteg för samiskan jämfört med tidigare. Däremot börjar lagstiftaren i fel ände. Är det inte bättre att ge möjligheter för samer som förlorat sitt språk att kunna få lära sig samiska? I de 13 nya kommuner som språklagen utökas med är det få som talar samiska. Majoriteten av alla samer behärskar inte samiskan och har därför ingen nytta av den nya lagen.

Lars-Nila Lasko

Ordförande SVV

I dag finns det ingen samisk utvecklingsfond eller liknande medelsinstanser för de samiska näringarna. Inte heller finns det någon samisk näringsfond för stöd av traditionella samiska näringar eller för att utveckla nya samiska näringar. Detta om man undantar Samefonden som har särskilda medel för rennäringen direkt och en mindre pott går till Sametingets kulturråd från Samefonden. Men, att kalla Samefonden för en utvecklingsfond eller näringsfond är att ta i.

I övrigt konkurrerar alla samiska kulturintressen, samiska organisationer och samiska näringar om samma medel från Sametingets kulturråd. Medlen är i och för sig uppdelade i olika poster, men utgör samma budgetpott. Så är det inte dags att särskilt satsa på ett samiskt näringsliv genom att upprätta en samisk näringsfond?

I och med upprättande av en samisk näringsfond tillkommer en särskild fond enbart för de samiska näringarna där dessa inte behöver konkurrera med andra samiska intressen. Detta är i och för sig någon som Sametinget i Norge redan genomfört för omkring 10 år sedan.

Fördelen med en samisk näringsfond är också att fonden gynnar tillkomsten av helt nya samiska näringar. Ser man på norska sametingets näringsfond så har den tillskapat samisk fiskuppfödning, fiskeförädling, nya renköttsmarknader, samisk turism och ekoturism etc. Detta skapar nya arbetstillfällen och möjligheter för samer att bo kvar på sin hemort.

En samisk näringsfond skapar också möjligheter att utveckla de redan etablerade samiska näringarna. Möjligheter att utveckla nya produkter, förädling av traditionella produkter, nya försäljningsmarknader och kanaler och mycket mer.

Möjligheter kommer också tillstånd till finansiering av förbättrad arbetsmiljö för de samiska näringarna.

Tillkomsten av en samisk näringsfond medför även andra positiva fördelar såsom att samiska näringsprojekt och näringsforskning inte behöver konkurrera med annan samisk forskning.

Men, idag saknas en strategiplan för samiska näringar. Vad skall göras och uppnås för samiskt fiske, för sameslöjd och för rennäring i ett samlat grepp? Vad ska prioriteras och vad ska det satsas på? Ja, ingen vet! Till detta kommer att det inte heller finns en plan för att finansiera en näringsfond, dvs. för tillkomsten av en samisk näringsfond.

Det kanske behövs lite nytänkande för att utveckla de samiska näringarna?

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska rättsförbundet (SVV)

Varje år utkommer omkring 2000 nya lagar. De flesta av dessa är förändringar av gamla skatteregler. De största juridiska förändringarna sker således inom skattelagstiftningens område. Det är i och för sig inte så konstigt eftersom Sverige har ett av världens största skattetryck. Men hur ser skattelagstiftningen ut för rennäringen…

Skattelagstiftning för renskötare är inte det allra bästa. Renskötsel passar inte in i västerländskt skattesystem. Peter Rodhe har på http://rodhe.bloggsite.se/post/771/5328 bloggat om skattesystemet och renskötseln i artikeln ’Renar i makaronkartongen?’

Renskötare är företagare och beskattar sin verksamhet i stort som företagare. För alla företagare är det viktigt att över tiden ha en jämn inkomst. Det gäller naturligtvis även renägarna.

Något år med särskilt gynnsamma väderleksförhållanden och få rovdjursföryngringar kan renhjordarna öka ganska mycket. Andra år kan det vara renbeteskatastrof som i år eller annan ogynnsam vädersituation och minskade betestillgångar. Renägarare och renskötares beskattning kan dock inte överföras från ett år till andra år. Det gör att en renskötares inkomster kan vara rena berg- och dalbanan.

Det är inte heller lönsamt för en renskötare att slakta ut allt för många renar under mycket goda år. Då blir helt enkelt skatten för hög.

Till detta kommer att renhjorden dessutom växer extra mycket under mycket goda år. Det är helt enkelt inte lönande att slakta ut allt för mycket. Skattelagstiftningen uppmuntrar helt enkelt inte renskötare att under goda år med stor tillväxt av renhjorden att slakta ut den mängd renar som är mest optimalt för renskötselföretaget.

Det finns en skatteteknisk lösning som heter renkonto. Principen bör vara densamma som för ett skogskonto. Skogsägare kan avverka en stor mängd skog ett år och inkomsterna sätts in på ett skattekonto som heter skogskonto. När skogsägaren tar ut pengar från skogskontot beskattas inkomsten. Det gör att en beskattning av skogsinkomst kan göras långt senare än när inkomsten uppkom. Ett renkonto gör det möjligt att fördela inkomsterna till år med lägre tillväxt av renhjorden. Det skapar också mer ekonomisk stabilitet för renägaren.

Ett av de riksdagspartier som motionerat om ett renkonto är centerpartiet genom motionerna 2003/04 Sk314 och Motion 2005/06 Sk333. Båda motionerna avslogs. Motionsyrkanden om renkonto avslogs av riksdagen med hänvisning till principerna bakom skattereformen (bet. 2004/05 SkU20). Renkontot passade in in i skattesystemet medan skogskontot gör det?

Motionerna avslogs under socialdemokratisk regering. Nu är det en ny regering och ny riksdagsmajoritet. Kanske centern nu stöder sitt eget förslag om renkonto. Det är bara det att det inte finns någon motion i riksdagen om renkonto för tillfället! Å andra sidan är näringsministern centerpartist. Hon skulle säkert stödja centerpartistiska idéer. Så någon av partierna i Sametinget som arbetar för renskötseln Renägarförbundet och Samelandspartiet eller riksorganisationen SSR borde kanske uppvakta Maud Eriksson?

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

En ytterligare lösning för att visa på lång tids bruk av sedvanemarker är att dokumentera samiska aktiviteter inom respektive sameby.

Ett bra exempel är Luokta-Mavas sameby. Samebyn planerar startat upp ett projekt där man dokumenterar alla samiska aktiviteter från historisk tid till nutid inom byns sedvanemarker. På så vis förbereder samebyn sin bevisupptagning. En åtgärd som görs långt innan en process startar. Och en rättsprocess om sedvanemarker kommer säkerligen även att drabba samebyn. Skillnaden mot andra samebyar som råkat ut för rättsprocesser är att Luokta-Mavas sameby redan kommer att vara förberedd. Många samebyar är i dag oförberedda i sin bevisföring och har vare sig rättshistorisk forskning eller annan framtagen dokumentation att stödja sig på.

Ett dokumentationsprojekt i sig själv är avskräckande för markägare att väcka talan mot de renskötande samerna i området. Om de redan vet att samebyn har förberett sin bevisning så faller det över på markägarna att motbevisa samerna. En rättsutredning som kostar stora pengar för markägare. I tillägg vet de redan att det finns risk att de förlorar målet. Samebyn sitter ju redan på bevismaterialet. Att förlora ett mål innebär för markägarna att de måste inte enbart betala sina egna kostnader men också samebyns advokater. Så dokumentationsprojekt i sig själv har en avskräckande effekt.

Luokta Mavas sameby går ett steg vidare och planerar nu att dokumentera även alla samiska aktiviteter inom sina året runt marker. Något som kan ge stödjande beviseffekter för samebyns sedvanemarker nära kusten.

Någon kan kanske tycka att det är tråkigt att renskötande samer och samebyar redan långt innan en rättsprocess kommit tillstånd förbereder sitt försvarstal och bevisföring. För många samebyar har de senaste rättsprocesserna kommit som överraskningar även om de var väntade. Så, att vara förberedd är bättre än att inte vara det. Men, dokumentationsprojekten har också fördelen att ta fram samisk historia i dagens ljus.

Lars-Nila Lasko
Ordförande,
Samiska Rättsförbundet (SVV)

Jag har tidigare bloggat om förändring av lagstiftning och införande av omvänd bevisbörda som en lösning. Jag har också bloggat om förslag att prioritera samisk landrättighet i samisk forskning. Men, det finns fler lösningar!

En central lösning är direkta förhandlingar med staten eller delar av statens organ för att lösa hela eller delar av ökat samiskt inflytande över land- och vatten. Detta är en lösning som har fungerat på många håll i världen. Ett av de största avtalen mellan en stat och en urbefolkning om äganderätt, egen eller delad förvaltning av mark och vatten undertecknas om några dagar.

Den samiska poeten och sameslöjdaren Paulus Utsi har uttryck marken och vattnets betydelse för samerna och samisk kultur Så länge vi har vatten där fisken lever……Så länge vi har marker där det vilda gömmer sig har vi tröst på denna jord.

Samernas samhälle, kultur, språk och livssyn har uppstått i nära kontakt med naturen. I Sameland har vi skapat en traditionell fungerande livsmiljö, egna näringsformer, en egen kultur och ett eget språk som anpassats till Samelands miljö och natur. Det samiska språket har en enorm rikedom på ord som beskriver naturen, klimatet, vädret och allt som traditionellt finns i Sápmi.

Utan rätten till land- och vatten förloras stora delar av vår kultur, våra traditioner och vårt folk, samt möjligheten att styra och påverka vår framtid.

Är det inte dags att prioritera rätten till land- och vatten bland samiska organisationer och samepolitiker?

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

En lösning som jag bloggat om är att ändra bevisreglerna i lagstiftningen. En annan lösning är från samisk sida att prioritera samisk fastighets- och rättshistorisk forskning.

Beklagligtvis har svenska staten inte prioriterat denna typ av forskning. Något samiskt forskningsprogram i forskningsrådet finns inte. Medel till samisk forskning delas även ut av Sametinget. Faktum är att Sametingets Kulturråd inte ens har ett forskningspolitiskt program vad man bör prioritera.

Det finns inte heller ett eget samiskt forskningsråd eller forskningsprogram i Sverige motsvarande det som finns för samisk forskning i Norge.

Så är det inte dags att ställa krav på samepolitikerna att aktivera sig för samisk forskning generellt och samisk fastighets- och rättshistorisk forskning i synnerhet.

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Bakgrunden är att markägare stämmer samebyarna och hävdar att det inte finns rätt att bedriva renskötsel i de Norrländska skogarna. Bevisbördan ligger på samebyarna. Det är alltså samebyarna som skall bevisa att de har rätt till renbete. Renskötselrätten grundar sig på urminnes hävd. Att bevisa att renskötsel förekommit där under nära ett århundrade för en näring som inte lämnar några spår efter sig är inte lätt. Det kan kännas meningslöst för samebyarna att försvara sin rätt utifrån ett sådant bevisläge.

Är det inte dags att börja reagera på rättssystemet och hitta lösningar i stället för att ge upp?

Lars-Nila Lasko

Ordförande,

Samiska Rättsförbundet (SVV)

I det svenska rättssystemet är det normala att den som påstår något ska bevisa att det är riktigt. Om någon till exempel säger att han köpt en sak så måste han övertyga domstolen om att han är ägare av saken. Vi jurister kallar detta för placering av bevisbördan. Bevisbördan ligger således på den som hävdar att han har rätt till saken.
Domstolen ställer i sin prövning kärandens och svarandens bevisning mot varandra och avgör om den som har bevisbördan har lyckats bevisa sitt påstående. Om inte så förlorar han målet.

För de renskötande samerna så har bevisbördan en speciell betydelse. Alla samer har en lagstadgad rätt att bruka land för renskötseln. Denna rätt får endast utövas av samer som är medlemmar i samebyar eller med andra ord av renskötande samer. Enligt rennäringslagen så äger inte renskötarna marken utan får endast bruka marken. Det är detta som kallas renskötselrätt.

Renskötselrätten gäller på såväl statlig som privat mark.

Det stora problemet har varit renskötselrättens brukande på privat mark. Ett stort antal rättegångar har pågått och pågår mellan renskötande samer och privata markägare om just denna sak. Ett av de största är Nordmalingsmålet.

En förutsättning för att renskötande samer ska ha rätt att ha sina renar på bete på privatägda fastigheter är, enligt rennäringslagen, att renskötsel bedrivits där sedan urminnes tider.

Om vi återgår till huvudregeln om bevisbördans placering. Den som påstår något skall kunna bevisa sitt påstående. Det är alltså markägaren som borde bevisa sitt påstående enligt huvudregeln. Men, besittning och markinnehav har ett starkt skydd enligt svensk rättstradition. Det räcker med att markägaren påstår att renskötselrätt inte gäller på hans marker så faller bevisbördan över på de renskötande samerna. Det är alltså de renskötande samerna som skall bevisa att renskötsel bedrivits där sedan urminnes tider eller med andra ord bevisa att renskötselrätt existerar.
Nu är frågan hur kan de renskötande samerna bevisa att de bedrivit renskötsel på markägarens fastighet sedan urminnes tider?

Renen och renskötseln lämnar ju inga spår efter sig. På grund av väder och betesförhållandena flyttar inte de renskötande samerna varje år över eller till markägarens fastighet.

Vittnesupptag av samer som bedrivit renskötsel på markägarens fastighet för hundra år sedan är inte så enkelt. De flesta är knappast kvar i livet.

Kan man då tala om att de renskötande samer kan få en rättvis rättegång i det svenska rättssystemet?

Lars-Nila Lasko

Ordförande,

Samiska Rättsförbundet (SVV)

För 32 år sedan offentliggörs det så kallade Charta 77. Chartan var en av efterkrigstidens märkligaste politiska rörelser i Europa. Den bidrog till att förändra världen. Charta 77 bestod av flera dokument. Det första dokumentet innehöll ett krav på att den tjeckoslovakiska staten skulle följa konventioner om mänskliga fri- och rättigheter och statens egna lagar som den hade stiftat. Det var genialitet i Chartan. Den opponerade sig inte mot staten eller kommunistpartiet. Den krävde endast att lagen skulle gälla. Chartan publicerade en rad dokument fram till 1989 när sammetsrevolutionen inträdde och kommunismen i Östeuropa föll.

Samernas Charta 1979

Även samerna kom att publicera en Charta 79 efter den tjeckoslovakiska förebilden. Charta 79 var en av samehistoriens märkligaste rörelser som kom att förändra samevärlden och den samiska historien. I början av oktober 1979 gick en grupp samer i hungerstrejk på självaste Eidsvolds plats utanför norska stortinget i Oslo. Den direkta anledningen var att de norska myndigheterna igångsatte utbyggnaden av Altaälven. Rörelsen kallade sig ’Samisk Aktionsgrupp’ och hade ett vidare mål att protestera mot norska myndigheters förnorskningspolitik av samerna och att ta bit för bit politik av samiska naturresurser. Den norska regeringen böjde sig för kraven och fördröjde utbyggnadsplanerna. Aktionsgruppen utgav en tidning ’Charta 79’ som beskrev samernas situation och framställde krav till norska regeringen. Aktionsgruppen var en genial idé så till vida att den på relativt kort tid fick mer uträttad än hundravis av brev och kilometer av dokument från samiska organisationer. I dag talar man i Norge om samernas situation före och efter Altautbyggnaden. Skillnaden är dramatisk med tillkomst av en helt ny samelagstiftning.

Frågan är om vi nu i Sverige behöver Charta 2009 för att förbättra samernas rättssituation?

Lars-Nila Lasko

Ordförande,

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Российской Федерации

Samerna är ett folk i fyra länder; Ryssland, Finland, Norge och Sverige. Men, det samiska samarbetet sker huvudsakligen mellan samer i de nordiska länderna. Det nordiska samarbetet mellan samerna ökar dessutom och lämnar de ryska samerna utanför.

Vi samer är ett folk, med en egen kultur, språk och historia… heter det i Samernas kulturpolitiska program från 1974.

Något senare sägs Vi är ett folk i en nation, i nationen Sápmi, som sträcker sig från dalarna i sydväst till Kola i nordöst. Denna nation byggs upp av våra gemensamma värderingar, vår gemensamma kultur, vårt gemensamma samiska språk. Därför är våra nationalsymboler också gemensamma - nationaldagen, flaggan och nationalsången. Detta är Sápmi.

Jag deltog för någon vecka sedan i en internationell konferens där jag hade ett föredrag om samerättslig forskning. En av föredragshållarna var en Navajoindiansk jurist som stolt berättade att de är ett folk och har ett språk, samt lever i sitt eget landområde i USA. En känd samepolitiker som satt bredvid mig viskade i mitt öra Dom där Navajoindianerna ligger långt efter samerna. Vi samer talade om att vi var ett folk, en kultur och hade ett språk för 30 år sedan. Har Navajoindianerna inte kommit längre?

Det är väl riktigt att vi samer hade ett behov att samla oss. Tillsammans var vi starka och kunde förändra vår situation. Jag tycker att vi fortfarande har ett behov av att samla oss. Men, har tiderna förändrats så pass mycket sedan dess?

Den finske Sametingspresidenten Pekka Aikio uttalade för ett år sedan vid Samiskt Parlamentariskt Råds möte Idén om samerna som det enda nordiska ursprungsfolket …har tagits på allvar.

Det har blivit mycket nordiskt under senare tid där de ryska samerna har fallit bort. Nyligen har föreslagits en Nordisk samisk konvention som inte berör de ryska samerna. För inte så länge sedan hölls  Nordiska forskningskonferensen om ren och renskötsel och Nordisk samisk jämställdhetskonferens. Den samiska högskolan vill bli en Nordisk samisk högskola. Syftet är att så småningom bli ett Nordiskt samiskt universitet. Nya nordiska organ har tillkommit som Samiskt parlamentariskt råd där de ryska samerna bara har observatörsstatus, Nordisk ministermöte för samefrågor, Nordisk ämbetsmannakommitté för samefrågor för att ta några exempel. På tal om Nordisk ämbetsmannakommitté för samefrågor har de på senaste mötet beslutat att kartlägga den nordiska samiska forskningen och göra en översikt över samiskt forskningssamarbete i Norden.

Det är tveksamt om allt detta var gångbart för 30 år sedan? Då var vi ett folk i fyra länder!

När andra folk minskar på det nordiska samarbetet tycks samerna öka det istället. Nordiskt samarbete är bra för samerna. Samerna är det mest nordiska av alla folk genom att de lever och bor i flest nordiska länder jämfört med andra nordiska folk. Mycket finns att göra och utveckla på nordisk nivå för samerna. Även om samerna är det mest nordiska av alla nordiska folkslag så har samerna ingen representation i Nordiska Rådet eller Nordiska Ministerrådet för att ta ett exempel där Ålänningar, Färöingar och Grönländare har lyckats.

Vad som är mer oroande är att samelagstiftningen i de länder där samer bor går mer och mer isär. Samelagstiftningen speglar nämligen den samepolitik som förs av staterna. Till detta kommer att få försök har gjorts att samordna den samiska lagstiftningen i de nordiska länderna. Detta trots att annan nordisk lagstiftning på en rad områden är i det närmaste likartad. Att samordna lagstiftning i Norden är möjlig. Men, hur är det med samordning med Ryssland?

Det är klart att samarbetet i samefrågor mellan de nordiska länderna är lättare eftersom Norden även i övrigt samarbetar mycket. Samerna har dessutom inte så stort val. Antingen får man tillstånd nordiska lösningar eller inga gemensamma lösningar alls. Frågan är bara om inte det nordiska samarbetet bland samerna sker på bekostnad av samerna som ett folk? Detta är ett samiskt moraliskt, juridiskt och politiskt dilemma.

I framtiden kommer situationen förhoppningsvis att förändras så att även samerna i Ryssland kommer med i det samiska samarbetet?

Lars-Nila Lasko

Ordförande,

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Avtalat förvaltningsområde för Githabulfolket

Githabulfolket avtal med Australiska staten

Githabulfolket i sydöstra Australien och delstaten New South Wales har ingått ett avtal som gav Githabulfolket delad förvaltning med delstaten av sina landområden. Githabulfolket landanspråk har varit ett av de största i Australien. Landområdet innefattar 6000 kvadratkilometer av regnskog, bergsoråden och 19 nationalparker varav flera av dessa står under FNs Världsarvsskydd. Landområdet ligger i östra Australien. Markavtalet är inte enbart det störtsta i Australien utan också i världen.

Många avtal för urbefolkningen i Australien

Urbefolkningen i Australien har ingått ett stort antal markavtal. 1992 gav Australiens högsta domstol aboriginerna rätt till landområden som bebotts av deras förfäder. I september 2006 tilldömde den lokala tingsrätten Aboriginerna stora markområden i miljonstaten Perth. Denna dom har såväl australiska staten motsvarighet till vår JK liksom delstaten överklagat.

Ett stort antal mindre lokala avtal om nyttjanderätter och delad tillgång mellan delstater och urbefolkningen har också kommit tillstånd.

Men, inga förvaltningsavtal för samerna i Sverige

Världen över har ett stort antal förvaltningsavtal till land- och vatten ingåtts mellan urfolk och respektive nationalstat. Inga förvaltningsavtal har dock hittills ingåtts för samerna i Sverige när det gäller land- och vattenområden. De renskötande samerna har dock till viss grad blivit involverade i skötseln av nationalparker. Men, det är inte att jämföra med ett förvaltningsavtal med reell beslutanderätt.

Delad förvaltning mellan samerna och staten i Norge

Förvaltning behöver inte enbart vila på ett avtal. Det kan också genom en politisk process leda till lagstiftning med förvaltningsrätt. I Norge har samerna nyligen genom Finnmarkslagen erhållit delad förvaltning av land- och vattenområden i Norges nordligaste län.

I Sverige har samerna ingen delad förvaltning av sameområden. All förvaltning i Sverige ligger på länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten och Jämtlands län. Är det inte dags att samerna i Sverige också får inflytande över land- och vatten i Sameland?

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Nina Karlsson, institutionen för arkeologi och samiska studier vid Umeå universitet, har disputerade med sin avhandling ”Bosättning och resursutnyttjande. Miljöarkeologiska studier av boplatser med härdar från perioden 600-1900 e. Kr inom skogssamiskt område”. Avhandlingen visar med miljöarkeologiska metoder att den typ av bosättningar som skogssamer använt under historisk tid också var i bruk mer än tusen år tidigare.

De markkemiska analyserna har kunnat påvisa att ett flertal av dessa härdar har använts inuti bostäder med kåtaliknande storlek och form, samt att golvytan i dessa bostäder har organiserats ungefär som de samiska kåtorna från historisk tid.

Nina Karlssons avhandling presenterar miljöarkeologiska undersökningar av sammanlagt 13 boplatser med härdar, vilka härrör från perioden 1000/1100-1900 e. Kr. De undersökta boplatserna är lokaliserade till inlandsområden i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Vid samtliga boplatser har markkemisk kartering genomförts, medan pollenanalys har utförts vid fyra av boplatserna.

Under det första årtusendet e. Kr. förändrades bosättningen i norra Norrlands inlandsområden. Boplatser med härdar började anläggas längre från sjöar och vattendrag, i områden där inga människor tidigare hade slagit sig ned. Vid dessa boplatser har arkeologerna i de flesta fall gjort ytterst få fynd förutom själva härdarna (eldstäderna). Det finns vanligtvis inte några spår efter tidigare bostäder eller andra byggnader och det är därför svårt att uttolka hur boplatserna har använts.

Med hjälp av miljöarkeologiska metoder har Nina Karlsson hittat ny kunskap om dessa boplatser och därmed om hur människor levde i norra Norrlands inlandsområden under förhistorisk tid. Hennes analyser har gett information om bosättningarna som arkeologiska utgrävningar vanligtvis inte kan bidra med. De visar att det finns stora likheter i den påverkan som bosättningar från yngre järnålder/medeltid och boplatser som använts av skogssamer under sen historisk tid, har haft på mark och vegetation. Det betyder att bosättningsmönstret och resursutnyttjandet från omkring 600 e. Kr liknade det skogssamiska som finns beskrivet ända fram i 1900-talets början.

Miljöarkeologi kan således bli ett nytt sätt att skaffa fram bevis för samisk äganderätt och nyttjanderätt grundat på urminnes hävd.

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Vad är Odlingsgräns, Lappmarksgräns, Avvittring i Sameland, Lapprutor, Ströängar, Kronopark, Kronoöverloppsmark och Lappskatteland? Ja, det är en massa gamla termer som har stor betydelse förstå samerätt och lagstiftning i Norrland.

Vet du inte vad begreppen betyder så har du nu en chans. Jag fick härom dan ett brev från informationsavdelningen på Justitiedepartementet om jag var intresserad av broschyren -Avvittringarna i lappmarkerna. Informationsavdelningen håller just nu på att gå igenom gamla broschyrer och kasta det som inte behövs. Broschyren - Avvittringarna i lappmarkerna - är just en sådan broschyr.

Efter att du har läst broschyren så vet du en hel del om Odlingsgräns, Lappmarksgräns, Avvittring i Sameland, Lapprutor, Ströängar, Kronopark, Kronoöverloppsmark och Lappskatteland.

Så om du vill veta mer om samerätt så har du nu chansen att gratis beställa ett eller flera ex av broschyren hos Justitiedepartementet.

Justitiedepartementet nås här och broschyren heter Avvittringarna i lappmarkerna

E-post registrator@justice.ministry.se eller e-post@regeringen.se

Internet www.regeringen.se

Adress Justitiedepartementet, SE-103 33 Stockholm

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Det första samiska universitetet och samisk juristutbildning kan snart vara en realitet. Flera saker och åtgärder har vidtagits för ett samiskt universitets tillkomst. Samisk Högskola i Kautokeino i Norge håller på att utveckla sig från högskola till univeritet.

Skillnad mellan Högskola och Högskola
Norska och svenska språken kan vara lite luriga ibland. När man säger rar på svenska menas det tokig på norska osv. Det där med högskola är också lite lurigt. Högskola och universitet är nästan samma sak på svenska med en viss skillnad i rättslig status. Men högskola i Norge är ett mellanting mellan gymnasium och högskola i Sverige. Så högskola i Norge är inte detsamma som en högskola i Sverige.

I Norge skiljer man dessutom på högskola och vetenskaplig högskola. Det första steget blir således för Samisk Högskola att bli ett Samiskt Vetenskaplig Högskola.

Skillnad mellan Högskola och Universitet
Nu är det väl säkert någon som undrar vad är skillnaden mellan Högskola och Universitet? Skillnaden mellan ett universitet och en högskola är att universitetet har rätt att utfärda examina på forskarutbildningsnivå. Högskolor kan bara utfärda examina på studentnivå. (Högskolor som har vetenskapsområde har dock rätt att bedriva forskarutbildning inom ett visst område.) Det är regeringen som beslutar om en Högskola kan bli ett Universitet. Ett exempel på detta är Mitthögskolan som blev Mitt universitet. Jag menar Mittuniversitetet.

Från Samisk högskola till Samiskt universitet
Flera steg har nu tagits till ett samiskt universitet.

Samisk forskning och högre utbildning flyttade ihop
Nordiskt Samiskt Institut (NSI) beslutade för en tid sedan efter en lång nordisk utredning att ändra sin organisation och flytta in hos Samisk högskolas lokaler. I och med det sitter så att säga samisk forskning och samisk högskoleutbildning i samma hus. Man får även gemensamma resurser som gemensam telefonist, gemensamt bibliotek, vaktmästare osv.

Samiskt vetenskapligt hus

Ett universitet behöver moderna lokaler. Faktum är att norska regeringen redan låtit utreda saken och det har beslutats om att bygga ett Samiskt vetenskapligt hus. Det vetenskapliga huset har nu stå klart för inflyttning.

Nordisk styrelse för Samisk högskola
Styrelsen för Samisk Högskola har ansökt hos norska utbildningsdepartementet (Kunnskapsdepartmentet) om att få upprätta en nordisk och allsamisk styrelse. Tanken är att samer bor i flera länder och det saknas ett gemensamt samiskt universitet. För ett gemensamt samiskt universitet fodras det naturligtvis en gemensam styrelse. Därför skall den nya styrelsen bestå av samer från Finland, Norge och Sverige.

Det är oklart hur den nya styrelsen skall se ut. Dock blir det Samiskt Parlamentariskt Råd eller Sametingen i Finland, Norge och Sverige som utser de samiska representanterna. Eftersom det blir en nordisk styrelse så måste Nordiska Ministerrådet vara med på ett hörn.

Samerätt blir en av de första samiska universitetsutbildningarna
Man kan ju undra vad ett samiskt universitet ska utbilda i och vad man kan läsa där. NSI är ju sedan tradition stark i sin språk- och rättsforskning. Så dessa ämnen kommer säkert med liksom det högskolan är bra på.
Men det finns frågor också?
Styrelsen blir lite udda för att bli en universitetsstyrelse. Det är föreslaget dubbelt så många personal- och studierepresentanter än samiska ledamöter i styrelsen? Nu får man väl utgå från att personal- och studierepresentanter är samer från de nordiska länderna?

Några påstår ju redan att Nordiskt Samiskt Institut (NSI) redan mist sin nordiska profil i och med deras senaste omorganisering. Under samma tak och med gemensamma tjänster lär kanske institutet försvinner i den Samiska högskolan?

Nu liksom tidigare finns det säkert de som ifrågasätter varför samerna ska ha ett eget universitet. Är inte samerna ett för litet folk för ett eget universitet? Jag har faktiskt svarat på den frågan i en forskningsartikel. Om Grönländarna eller inuiterna kan ha ett eget universitet på Grönland med några få professorstjänster och få studenter så bör samerna också kunna klara av det. För behovet är stort. Men, den administrativa och byråkratiska vägen kommer säkert att bli lång?

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Fotnot: Duodji betyder det man gör med händerna eller sameslöjd/Samiskt hantverk i vid bemärkelse. Giela betyder språk.

Hur förhåller det sig med samerna i Sverige?

De har ett eget Sameting. Men, sametinget har ingen större beslutanderätt. Beslutanderätten rör sig bara om mindre rennäringsfrågor. Nu hör det till saken att de flresta samer bor i städer och berörs av helt andra frågor som samiskt språk, kultur etc. Sametinget är huvudsakligen bara ett rådgivande organ. Fast, det är ju ett folkvalt rådgivande organ!

I riksdagen finns inga platser reserverade för samerna. I Danmark har inuiter och färöingar representation i Folketinget liksom i många andra länder.

Sverige har inte ratificerat ILO-konvention 169 om urfolk som Norge och Danmark gjort.

Har någon hört om en samisk minister eller någon same ansvarig för samefrågor i regeringen? Det kan man faktiskt höra i Norge.

Hösta beslutande organ i samiska förvaltningsfrågor är regeringens sameenhet i Stockholm. Nu kallas den inte sameenhet därför det är samer som fattar beslut eller sitter där. Majoriteten är från söder om Slussen. Men, de arbetar i alla fall norr om Slussen!

På regional nivå är det länsstyrelserna som fattar beslut i samefrågor. Men, ingen fiskesame har någonsin arbetat med fiskesamiska frågor på länsstyrelsen osv. Länsstyrelserna har egna rennäringsenheter. Men, inte ens i rennäringsenheterna finns det någon samisk majoritet. Det finns någon samisk tjänsteman på lägre nivå.

Konklusionen är att Sverige inte har kommit långt i ökad självbestämmande för samerna jämfört med andra länder. Inte ens någon beslutanderätt i större samefrågor ligger hos samerna. Samepolitik i Sverige verkar vara mer förmyndarpolitik.

En annan konklusion man kan dra är att man inte skall vara same för att besluta i samefrågor. Jag undrar om det har med jävsregler att göra?

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Ordförande för Svenska Samers Riksförbund Per Gustav Idivuoma har uttalat i Sameradion att ’Den politiska vägen är uttömd - nu återstår endast domstol för att stärka de samiska rättigheterna.’

Men, finns det ingen politisk lösning på ett juridiskt problem?

Juridik och politik har länge gått hand i hand. För lagstiftning bygger till stor del av politiska beslut. Faktum är också att många jurister också varit politiker.

Frågan är om man verkligen har prövat alla politiska vägar?

Har samiska rättigheter blivit utredda eller är det möjliga kompromisser som utreds? Till och med DO är kritisk till hur utredningen gått till och menat att man utreder fel saker.

Förutom utredningar finns det ett stort antal andra politiska vägar till lösning av samiska rättighetsfrågor. Varför har de norska samerna lyckats få förvaltningsrätt till land och vatten i sameområdet och inte de svenska samerna? Varför finns det omvänd bevisbörda (markägare har bevisbörda och inte samerna) i norska rennäringslagen och inte i den svenska? Varför finns det ett grundlagsskydd för de norska samerna och inte för de svenska samerna? Varför var de norska samerna före med språklag, sameting, samiskt kulturminnesråd och mycket mer?

Svaret för Norge har inte varit domstolsförhandlingar utan politiska lösningar!

Lars-Nila Lasko

Ordförande och fd. domare

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Det finns ett stort antal vänskapsföreningar mellan Sverige och andra länder eller mellan svenskar och andra folkgrupper. Det är vänskapsförbund för att support, informera och utbyta kulturrelationetr etc. De fyller en viktig funktion för betydelsefulla insatser.

Det kan vara Svensk-Indianska förbundet, Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua, Sverige-Amerikaförbundet, Svenska Vietnamesiska sällskapet, Svensk-Nordkoreanskt vänskapsförbund, Sverige – Israel vänskapsförbund, Vänskapsförbundet Sverige – Kosov, Vänskapsförbund Sverige-Rumänien, Svensk-georgiska föreningen, Iransk-Svenska Föreningen, Indisk-Svensk föreningen, Svensk-Italienska Föreningen, Syrianska Svenska Föreningen, Svensk-koreanska föreningen, Svensk-Lettiska föreningen för att bara nämna några bland de tusentals vänskapsförbund som finns.

Vi ska också vara glada att vi lever i en demokrati där vi har full organisationsfrihet och har organisationer för nästan allt. Så är det inte allt i världen. För ett tag sedan förbjöds Rysk-Tjetjenska vänskapsförbundet i Rysk domstol med hänvisning till ny rysk lag om extremistiska kontakter. Naturligtvis har domen kritiserats av Amnesty International.

Min stilla undran är varför det inte finns någon Samiska-Nåt land organisation? Samerna har varit dåliga på att organisera sig internationellt och knyta internationella formella kontakter med olika stater och folkgrupper. Samerna är visserligen aktiva i FN via Samerådet. Men, det är egentligen ingen internationell organisering utan mer att verkla internationellt. Jag tror att samerna skulle ha mycket på att vinna genom att organisera sig internationellt och erhålla utländskt support.

Men, samerna är även dålig på att erhålla nationellt stöd. Vem har hört talas om Svensk-Samiska Vänskapsförbundet?

Det fanns faktiskt en svensk-samisk stödorganisation för samerna och samiska rättigheter en gång i tiden. Den hette Dávggát som betyder Karlavagnen på nordsamiska. Det fanns en trevlig och bra symbolik i namnet Dávggát. I Dávggát eller Karlavagnen tar man ut riktningen mot norr, dvs riktar sin verksamhet norrut. Beklagligtvis blev Dávggát kortlivad och upphörde efter bara en kort tid. Det skulle behövas en svensk stödorganisation för samiska rättigheter. Nu mer än någonsin.

Kan det vara att samerna och Sameland inte ligger tillräckligt långt borta? Det finns faktiskt stöd och intresse för samerna ju längre bort man kommer. Det finns en sameförening på Island. Det är inte en förening som består av samer bosatta på Island utan islänningar som är intresserade i samernas sak. Det fanns en liknande förening tidigare i Estland som arbetade för samiska intressen.

Jag undrar om jag inte ska åka till något land långt borta för att hjälpa till att starta ett samiskt vänskapsförbund för samiska rättigheter! Varför inte till Iran eller Irak och börja arbeta för ett samiskt-muslimskt vänskapsförbund för samiska rättigheter?

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

För ett jämställare samhälle är det viktigt att det finns målsättningar för ökad jämställdhet. Så även i det samiska samhället. Än viktigare är att det finns handlingsprogram för hur samhället, organisationer och föreningar skall arbeta för jämställdhet.

Eftersom det är snart Sametingsval kan det vara bra att se hur jämställdhet fungerar i Sametingets målsättningar? Sametingets styrelse antog följande målprogrampunkter för jämställdhet ”…att vid tillsättning av styrelse, presidium, nämnder, arbetsgrupper och utredningar inom Sametinget skall eftersträvas jämlikhet mellan män och kvinnor.”

Det har ju gått några år så vi frågar blev det så? Nej, knappast. Det utsågs till och med kommittéer med bara män.

Sametingets plenum antog 2004 ett jämställdhetsprogram som innehåller följande mål; ’Ett permanent politiskt jämställdhetsråd ska tillsättas. En tjänst som jämställdhetsansvarig ska inrättas på Sametinget. Styrelsen ska särskilt redovisa jämställdhetsarbetet vid varje plenum. Nya handlingsrutiner med checklistor för jämställdhet. Särskilda utbildningspengar ska avsättas för normbrytande utbildningar. Faktabank och resurscentrum på Sametingets hemsida ska införas. Länkar till nätverk och mentorskap ska finnas. Sametinget kräver översyn av Rennäringslagen gällande språkbruket och jämställdhetsperspektivet. Sametinget ska utreda behovet av särskild samisk kvinno- / mansjourverksamhet. För genomförandet av detta Jämställdhetsprogram ska en handlingsplan med prioriteringsordning samt tidsplan och ansvarsfördelning redovisas.’

Det har ju gått några år så vi frågar blev det så? Nej, inte en enda punkt av ovan genomfördes. Någon faktabank och resurscentrum på Sametingets hemsida har jag inte sett ännu eller ny tjänst för jämställdhet för att ta några exempel. Å andra sidan var det bara mål i målsättningsprogram. Det har blivit vackra ord på ett vitt papper och ingenting mer. Det som fordras är handlingsprogram med resultatredovisning för Sametinget.

Sametinget är ju inget undantag i samhället. Oftast finns målprogram för myndigheter och organisationer. Men, det stannar vid mål. Måste det vara så?

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

I den samiska världen har det blivit obligatoriskt att ha jämställdhetsprogram. Det blev ett tvång för samiska organisationer och sameföreningar från och med 1:a januari 2007 att ha jämställdhetsprogram. I annat fall blir det inga pengar eller stöd från Sametingets kulturråd. Eftersom i stort sett alla samiska organisationer och föreningar är beroende av organisationsstöd kan det ses liktydigt med ett tvång.

Det är väl bra att det finns jämställdhetsprogram. Det ska också sägas att det finns ett stort antal jämställdhetsprogram i den samiska världen. Frågan är bara om krav på målsättningar är det bästa för ökad jämställdhet? Målsättningsprogram brukar inte vara effektiva om det inte finns ett handlingsprogram också! Hur ska man gå till väga att uppnå målen och när?

Målprogram blir dessutom inte effektiva förrän målen är mätbara. Då kan man visa på ett resultat av målen. Frågan är om inte Sametingets kulturråd borde ställa som krav resultatredovisning av jämställdhetsarbetet i stället för mål. Ser man över de jämställdhetsprogram och ansökningar som inlämnats 2007 och 2008 så är det faktiskt samma målprogram som lämnats in av i stort sett varje sameorganisation och sameförening år efter år. Om man skall vara krass kan man säga att Sametingets kulturråd bara fått in samma bunt papper från varje organisation med vackra ord om jämställdhet år efter år? Det ligger dessutom i farans riktning att samma papper kommer i retur till Sametingets kulturråd vid nästa ansökan om organisationsbidrag 1:a november 2009?

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Föreningen heter Dievddut. Ordförande är Aslak Mikal Mienna. Medlemmar kan bara män över 16 år bli. Kvinnor kan bara vara stödmedlemmar och får inte inneha uppdrag i organisationen. Är det då en så kallad Herrklubb?

Dievvdut har sitt säte i Kautokeino, Norge, med huvudsakligen norska samer som medlemmar. Men, det finns en samisk jurist, Johan Strömeng, från Sverige som sitter med i styrelsen.

Nej, Dievddut ska bland annat arbeta för ”at gutter og menn fra samiske områder utvikler et sunnere syn på det motsatte kjønn” och ”Å jobbe for å minske sextrakassering og diskriminering av kvinner” och mycket mer för ett jämställdare samhälle.

Dievddut driver för närvarande två projekt män till män om kvinnosyn’ och ett fortsättningsprojekt om mäns syn på samekvinnor.

Dievvut finns på följande Internetadress http://www.dievddut.org

och har e-postadress dievddut@yahoo.no

Postadress är Dievddut, Pb. 80, 9521 Kautokeino, Norge

Ett jämställdare samiskt samhälle är inte en kvinnosak. Det är hela det samiska folkets sak. Så bli medlem Du också!

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Samekvinnan hade länge en jämställd position i det samiska samhället. Samekvinnans rättsliga ställning var också jämlik i de första samelagarna. Med utvecklingen kom dock kvinnans situation att kraftigt förändras. I den tredje renbeteslagen från 1928 kom den samiska kvinnans sociala underordning för första gången att lagfästas. Då stadgades att en kvinna som gifte sig med en icke-renskötselberättigad man skulle fråntas sina rättigheter.

Tvärtom var det för män. Ord som husbonde och hans husfolk kom att slå igenom i lagstiftningen. Om än i början av 1900-talet. Utvecklingen kom att fortsätta i liknande banor även i rättspraxis. 1971 kom en ny rennäringslag till. Nu lagfästes kvinnans sociala underordning med avseende på hennes ställning i samebyn. Det är förvånande att det år 2009 fortfarande finns lagtexter med mannen i centrum och formulering som ’värdet av arbete som han och hans husfolk utfört för byn’ (RNL) för att bara ta några exempel. Ser man till rättsliga effekterna av rennäringslagstiftningen så blir inte saken bättre.

Samisk rättsforskning är liten i dag. Samisk rättsforskning ur ett genusperspektiv är ännu mindre. Forskning kring ett genusperspektiv på samelagstiftningen saknas idag.

Däremot finns det ett stort behov av samisk jämställdhetsforskning! Frågan är om alla män tycker det är viktigt?

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Det finns nu nästan 75 miljoner bloggare i världen. Med lika många konversationer på nätet är det omöjligt att bara ignorera dem. För bloggning ger möjlighet till tvåvägskommunikation. Att läsa en artikel och sen att direkt kunna reagera eller kommentera den. I motsatts till bloggen är hemsidor enbart envägskommunikation. Nu har även bloggen kommit till den samiska världen och antalet samiska bloggare ökar kontinuerligt.

Själv har jag gjort en sammanställning över intressanta samiska bloggar. Den samiska blogglistan hittar du på internetadressen http://hem.bredband.net/larlas/blogg.html

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Nu planeras dessutom att Riksorganisationen Same Ätnams hemsida skall bli internationell och publiceras på flera språk. Men, det är mer i samevärlden som blir internationellt.

Det pågår ett stort antal rättstvister mellan samerna och staten om äganderätt till land och vatten. Marktvister pågår också mellan samer och markägare i Sameområdet. Men, nu skall första gången samiska äganderättsfrågor prövas i Europadomstolen och på Europeisk nivå.

Samer har gått till Europadomstolen för första gången om äganderätt till ett litet markområde i Sameland. Saken gäller en tvist om en markbit uppe i fjällen där sameparten hävdar äganderätt. Staten har förnekat äganderätt för samerna och i stället haft juridiskt-tekniska invändningar i de svenska domstolarna. Själva sakfrågan, om samisk äganderätt existerar eller inte, har därför ännu inte prövats. I stället vänder sig nu sameparten nu till Europadomstolen.

Min egen undran är varför man inte kan lösa marktvister inom Sverige? Varför inte tillsätta en statlig utredning och klargöra för första och sista gången vilken äganderätt samerna har i Sameområdet? Är det inte onödigt att lyfta saken till internationell nivå och göra samiska rättsfrågor europeiska? Det ser ju i alla fall inte bra ut för Sverige!

Lars-Nila Lasko

Din Samejurist

Nu har en ny rättshistorisk bok om Lappkodicillen lanserat. Lappkodicillen är ett tillägg till gränskonventionen mellan Sverige och Norge (Danmark) från år 1751.

Författaren till den nya boken är rektor Steinar Pedersen vid Samisk Högskola i Norge.

Pedersens undersökning visar att när Lappkodicillen tillkom så räknades samerna som ett likvärdigt folk. Det var, enligt Pedersen, Norges nationalism efter 1814 som förändrade synen på samerna och samiska rättigheter. Samerna betraktade inte längre som civiliserade människor.

Pedersen har säkert rätt i att nationalismen i Norge och som växte sig stark under 1800-talet var en bidragande orsak till en ny och negativ syn på samerna. Personligen tror jag att socialdarwinismen under 1800-talet hade en ännu mer förödande syn på samerna.

Lars-Nila Lasko

Ordförande SSV

SVEA - Ny rättsdatabas för svenska samerättsliga frågor på nätet för första gången. En rättsdatabas är något som vi samiska jurister eftersökt under många år. Att syssla med samerätt har varit ett evigt kontaktande med ett stort antal tingsrätter, kammarrätter, länsrätter, hovrätter för att inte tala om alla länsstyrelserna. Allt detta beror på att sameland är stort och samiska mål är utspridda allt från Dalarna i söder till Karesuando i norr. Till detta kommer de högre domstolarna. Så, äntligen har ett överträffligt hjälpmedel kommit tillstånd för alla som sysslar med samerätt.

SVEA låter ju som ett svenskt förnam och knappast något man förknippar med samerna. Men, faktum är att det är förkortning för svenska samerättsliga avgöranden. En helt ny databas för rättsavgöranden som har med samerna att göra. Åtminstone är arbetsnamnet SVEA. Personligen hade jag sett att SVEA hade ett samiskt namn. Varför inte ett samiskt namn som njalla, aiti eller buvri som alla betyder boda. Kanske sammankopplade med det samiska ordet vuoigatvuotta som betyder rättighet. Men, efterson databasen fysiskt ligger i Östersund så är kanske det istället det hade varit bättre med namnet Rättsboden på sydsamiska och inte mina norsamiska namnförslag? Namnet Svea har inspirerats av namnet Sara som är en samisk rättsdatabas i Norge sedan 1999.

Den norska rättsdatabasen för samerättsliga avgörelser hittar man på Internetadressen http://sara.uit.no/ och ansvaras av Juridiska fakultet vid universitetet i Tromsö. Tromsö universitet har ju en omfattande samisk rättsforskning sen lång tid tillbaka och flest antal samiska juridikstuderanden.

Det skall väl också sägas att Sara är också ett vanligt samiskt för och efternamn. I Norge har man tradition att kalla databaser med kvinnliga namn. Ett annat exempel är Risten som är namnet på den norska översättningsdatabasen mellan norska och samiska. Risten är ett vanligt samiskt förnamn som kan jömnföras med namnet Kristina. Adressen till Risten är http://www.risten.no

Databasen SVEA är på försök redan öppen på Internet och nås on-line. Nu är inte adressen svea. Den går ju som bekant för de flesta jurister till Svea Hovrätt. Internetadressen är i stället www.sameratt.se. SVEA är också öppen för alla via Mittuniversitetets hemsida.

Databasen fyller flera viktiga funktioner som källa vid rättsvetenskaplig samisk forskning och dels som informationsbank för jurister ute i landet som kommer i beröring med samerna. SVEA kommer säkert också att få betydelse för andra med intresse för samiska rättsfrågor.

Det här är portalen för dig som är intresserad av samerätt. Här hittar du snabbt och enkelt domstolsavgöranden på det samerättsliga området.

Rättsdatabassen SVEA innehåller mer än 700 avgöranden från svenska domstolar. Databasen omfattar dels avgöranden från allmänna domstolar, dels avgöranden från förvaltningsdomstolar. Ärenden som har avgjorts efter beslut i flera instanser är länkade så du kan se tidigare respektive slutgiltigt avgörande.

Rättsdatabasen SVEA har utvecklats av Eivind Torp vid avdelningen för rättsvetenskap vid Mittuniversitet. Arbetet har pågått under perioden 2005 – 2007. Uppdatering av databasen sker ungefär en gång pr år.

Rättsdatabasen SVEA har finansierats genom anslag från Riksbankens Jubileumsfond, Sametinget, Mittuniversitet och EU:s strukturfonder Mål 1 Sápmi Norra och Sápmi Södra.

Syftet med rättsdatabasen är dels att göra samerättsliga domstolsavgöranden lättillgängliga för allmänheten, dels att stimulera till ny forskning på det samerättsliga området.

Av integritetsskäl har personuppgifter raderats i rättsdatabasen

Ambitionen är hög -SVEA, för samiska rättsfrågor och domar till vilken alla samiska rättsdomar samlas-. Liksom databasen är sökfunktionerna fortfarande under uppbyggnad.

Projektledare Eivind Torp som nås på Eivind.Torp@miun.se om det finns frågor eller förslag till hur databasen skulle kunna kunna bli bättre. Eller varför inte mejla in ett nytt namnförslag? Glöm inte heller att mejla in förslag på nya bilder till rättsdatabasen. De flesta samer bor i städer och har vanliga yrken. När man kommer in på SVEAs öppningssida så möts man i stället av en förlegad syn på samerna med bilder på renskötsel och renar. Men, det kanske ska spegla innehållet. SVE har nämligen specialiserat sig på mål och rättegångar omkring renskötseln.

Nästa steg och vad jag själv saknar är en urbefolkningsdatabas med rättsavgörelser från andra länder. Här är det inte enbart fråga om jämförande rätt utan också om informationsutbyte av viktiga rättsavgörelser, få tillgång till olika tolkningar av avgörelser under samma konventioner, argumentationer och så vidare som vi urbefolkningsjurister har behov för. Som det är nu e-postar vi till varandra med egna översättningar. Något som inte är väl så tidsödande.

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Det har pågått remissbehandling av två statliga utredningar om samernas rättigheter och ställning i samhället. Do är starkt kritisk till de två statliga utredningarna. Do uttalar - att det inte finns någon vilja att ställa tillrätta de historiska oförrätter som den samiska befolkningen utsatts för. Redan i direktiven för utredningarna har man fel utgångspunkt. Det handlar ju inte om att samerna ska ges nya rättigheter utan mer om att skydda rättigheter de som urbefolkning har enligt folkrätten och som på olika sätt urholkats under flera hundra år. I utredningarna finns ingen uttalad vilja att gå till botten med de många gånger komplicerade problem som diskrimineringen i kolonialiseringens spår har inneburit -.

Frågan är när vi får en utredning som utreder rätt saker på rätt sätt? Å andra sidan verkar utredningarna inte leda någonstans. Föregående regering utredde en hel del samiska frågor och la de på hyllan. Nuvarande regering verkar göra samma sak.

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Att finansiera alla dessa allt mer växande rättegångar är naturligtvis ett stort problem för sameparterna.

En viss möjlighet har i vissa av ovan mål kunna täckas genom försäkring. För samebyar har i vissa fall har även medel ur Samefonden använts för att täcka rättegångskostnader genom lån. Lånen är ränte- och amorteringsfria. Samefonden finansieras av intrångsersättningar till rennäringen jämlikt 34§ rennäringslagen (SFS 1971:437) och regleras 6, 16-28 och 36§§ rennäringsförordningen (SFS 1993:384), samt sorterar under Jordbruksdepartementet. Fondens medel används för att främja rennäring, samisk kultur och samiska organisationer. Styrelsen för samefonden prövar enligt 19 och 22 §§ rennäringsförordningen (1993:384) ärenden om bidrag till inköp eller arrende av mark för renskötsel, samt om rennäringens rationalisering och andra åtgärder till främjande av rennäringen.

Men, lösningen verkar vara påväg från flera håll!

Det första förslaget kommer från en statlig utredning: En statliga utredning föreslår i betänkandet Samernas sedvanemarker -SOU 2006:14- att staten bekostar rättegångar om samiska markrättigheter. JK ställer sig positiv till utredningsförslaget - En annan möjlighet kan vara att på ett eller annat sätt föreskriva att staten helt eller delvis skall bära kostnaderna för de nödvändiga processerna i domstol.-

Det andra finns i förslaget till Nordisk Samekonvention och innehåller även ett förslag till rättshjäp:

Artikel 35 Lämpliga förfaranden skall finnas tillgängliga i nationell rätt för att pröva frågor om samernas rättigheter till land och vatten. Särskilt skall samer i mål vid domstol om sådana rättigheter kunna få sådan ekonomisk hjälp som är nödvändig för att de skall få sin talan prövad

Artikel 47 Förutom i de fall som avses i artikel 35 andra stycket skall det finnas möjlighet för samerna att få sådan ekonomisk hjälp som är nödvändig för att de skall kunna få principiellt viktiga frågor rörande rättigheterna i denna konvention prövade av domstol.

Men kommer riksdagen att ställa sig bakom fria rättegångar och rättshjälp för samerna? Faktum är att riksdagen och Justitieutskottet behandlat frågan redan år 2005. Justitieutskottet uttalade, med anledning av en motion i ärendet MJ502 av Kristdemokraterna (Kd); -Utskottet har, inte minst mot bakgrund av samernas ställning som ursprungsbefolkning, förståelse för motionärernas önskemål om en utökad möjlighet för parter i mål som rör principiellt viktiga frågor om renskötselns markanspråk att få sina rättegångskostnader ersatta av staten. Även om rennäringen inte är direkt jämförbar med andra typer av näringsverksamhet måste dock liknande överväganden göras när det gäller möjligheterna till rättshjälp. Hänsyn måste t.ex. tas till de försäkringsmöjligheter som finns för samebyar och andra. Utskottet ser mot denna bakgrund inte skäl att förespråka en ordning som innebär att staten står för rättegångskostnaderna i denna typ av tvister. Utskottet avstyrker således motion MJ502 i denna del.-

Frågan är om den nya politiska majoriteten i riksdagen kommer att ha en annan inställning än den förra regeringen?

Lars-Nila Lasko

Ordförande Samiska Rättsförbundet (SVV)

Men, varför har statens främsta jurist och statens företrädare i mål mot samerna ändrat uppfattning?

Samer har gått till och överväger i andra mål att gå till Europadomstolen för första gången om samiska rättigheter till områden i Sameland. Det innebär ju att JK kommer att utsättas för en internationell uppmärksamhet. Det blir svårt att inför en internationell publik förklara att Sverige genom kolonisation övertagit mark från samerna. Att dessutom försöka förklara att Sverige har bättre rätt än ett folk som levat där flera tusen år före staten Sveriges bildades blir en överväldigande uppgift för JK. Nu hör det dessutom till saken att samerna dessutom fick papper på sina landområden där lappskatteland utstakades och registrerades i dåtidens fastighetsregister. Hur skall JK förklara att dessa papper är värdelösa? I flera domstolsutslag från 1700- och 1800-talen uttalas att -Lappskattelandet X för evinnerlig tid tillhör lappen X och hans efterkommande-. Hur ska JK förklara att dessa svenska domstolsutslag inte är gällande idag? Det verkar som om JK förstått att mål mot en urbefolkning i Europadomstolen inte kommer att bli lätt.

Förutom att domstolsprocessa mot samerna i Europadomstolen inte blir lätt så kommer rättegången utan tvekan att få en stor internationell uppmärksamhet.

Mål mot en urbefolkning är naturligtvis en känslig sak redan inom Sverige. Den uppmärksammade har redan sett att JK inte själv deltar i domstolsprocesserna mot samerna. JK anlitar istället en internationell advokatbyrå ”Linklaters” för att föra statens talan. Det ser ju bättre ut om målen mot samerna tas om hand av en internationell advokatbyrå!

Rättegångarna mellan samer och Sverige har redan väckt stort internationell uppmärksamhet. Utan tvekan kommer ett mål i Europadomstolen mellan Sverige och Sveriges enda urbefolkning att väcka en ännu större uppmärksamhet.

Det är klart att JK backar!!!

Lars-Nila Lasko

Ordförande Samiska Rättsförbundet (SVV)

Flera samer har stämt staten för att återfå sina markområden i sameområdet. Antalet rättegångar ökar dessutom. Den samiska motparten är staten som företräds av JK. JK har i samtliga mål motsatt sig att samerna haft eller har äganderätt till land- och vattenområden i Sameområdet. Men, nu säger JK “… det i de nordligaste delarna av landet finnas mark som samerna eller enskilda samer får anses vara ägare till genom intensivt, stadigvarande och väsentligen ostört bruk inom någorlunda fasta gränser.” (JKs yttrande till justitieministern).

Jag skrev också tidigare att bästa sättet att lösa markkonflikter mellan samerna och staten är att tillsätta en utredning och utreda frågan. Samiska Rättsförbundet, som är en samisk organisation för samiska rättigheter, föreslog detta till JK i början av 2006. JK var inte intresserade av frågan och svarade att det inte var JKs bord att föreslå regeringen utredningar. Men, nu backar JK även här och uttalar ”…Rättighetsfrågorna beträffande dessa markområden bör enligt Justitiekanslerns mening lösas så snart som möjligt. Detta kan svårligen ske inom ramen för rättsliga processer med nuvarande regler om rättegångskostnadsansvar m.m. Det blir för stora kostnadsrisker för samerna. Regeringen bör därför se som sitt ansvar att utan dröjsmål tillskapa en ordning som möjliggör en slutgiltig lösning på de problem som tvistigheterna och oklarheterna beträffande marken i fråga länge har orsakat. En möjlighet kan därvid vara att låta en utredning ta ställning till äganderättsfrågorna och föreslå eventuellt nödvändiga åtgärder. (JKs yttrande till justitieministern).

Det verkar som om samiska rättsfrågor har tagit en ny vändning. Personligen tror jag det är mycket tack vare Samiska Rättsförbundets tysta diplomati och verksamhet.

Lars-Nila Lasko

Ordförande Samiska Rättsförbundet (SVV)

här

här

Till ALLA SAMER (Från Rose-Marie Huvva)

SAMETINGETS PLENUM i Lycksele den 22 / 2 -07 beslutar enhälligt

att kräva en fullständig identifiering av allt samiskt skelettmaterial i samtliga statliga samlingar.

Det framstår med klar tydlighet att museer och institutioner i regeringsuppdraget i en del fall
inte tagit med det samiska skelettmaterialet i Sverige, som t.ex. Statens historiska museer.

att Sametinget kräver en kartläggning av hur museer och institutioner tillskansat sig materialet,
alltså huruvida det skett genom öppning av gravar eller på annat sätt.

att Sametinget kräver en repatriering- återföring av de samiska mänskliga kvarlevorna. Om det inte går att identifiera skelettdelarna ( de avlidnas identitet) bör Sametinget arbeta för en återföring och en värdig återbegravning i ursprungsområdena för de samiska mänskliga kvarlevorna.

Det var ett mycket glädjande besked, men sedan Sametingets ledning tagit över frågan är det inte längre samernas krav som styr det fortsatta arbetet.

Nu är det Historiska museet som tagit initiativet och dikterar villkoren för ett återlämnande. Efter senaste mötet med Sametinget den 28 nov. -08 framkommer det
att Historiska museet tillsammans med Sametinget skall begära regeringen om återlämning av samiska kvarlevor och det är inte längre tal om att allt skall återlämnas!

VAD ÄR DET FÖR EN LEDNING VI HAR I SAMETINGET ???

OFÖRMÖGEN ATT PÅ EGEN HAND GÖRA EN FORMELLT BEGÄRAN TILL REGERINGEN OM ÅTERLÄMNANDE AV VÅRA FÖRFÄDERS KVARLEVOR.

I FNs Urfolksdeklaration artikel 12:1 står det att mänskliga kvarlevor skall återlämnas till urbefolkningarna.

NU VILL SAMETINGETS LEDANDE POLITIKER TILL VARJE PRIS TILLFREDSTÄLLA MUSEERNAS OCH FORSKARNAS KRAV.

DET ÄR ETT STORT SVEK MOT SAMERNA, NÄR SAMISKA POLITIKER
TILLÅTER FORTSATT FORSKNING PÅ VÅRA FÖRFÄDER.

NU ÄR DET UPP TILL ALLA SAMER ATT TA UPP KAMPEN
att få ett slut på en mörk och smärtsam del av vår historia.

Med din namnteckning engagerar du dig i kampen.

TACK,

Rose-Marie Huuva

rose-marie.huuva@spray.se tel:070 3921039
Namnlistorna sänds i retur senast 28 februari 2009 Steinholtzg.26 98132 Giron.

Länk till stödbrevet finns även på Sameföreningen i Stockholms hemsida här och namnlista här.

Samer har gått till Europadomstolen för första gången om äganderätt till ett litet markområde i Sameland. Saken gäller en tvist om en markbit uppe i fjällen där sameparten hävdar äganderätt. Staten har förnekat äganderätt för samerna och i stället haft juridiskt-tekniska invändningar i de svenska domstolarna. Själva sakfrågan, om samisk äganderätt existerar eller inte, har därför ännu inte prövats. I stället vänder sig nu sameparten nu till Europadomstolen.

Min egen undran är varför man inte kan lösa marktvister inom Sverige? Varför inte tillsätta en statlig utredning och klargöra för första och sista gången vilken äganderätt samerna har i Sameområdet? Är det inte onödigt att lyfta saken till internationell nivå och göra samiska rättsfrågor europeiska? Det ser ju i alla fall inte bra ut för Sverige!

Lars-Nila Lasko

Ordförande Samiska Rättsförbundet (SVV)

Regeringens föreslår en ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk, ändring i sametingslagen och socialtjänstlagen. Regeringen presenterar även en samlad strategi för de nationella minoriteterna. Regeringen kommer att höja anslaget från 10 till 80 miljoner kronor från och med 2010 för att genomföra den minoritetspolitiska reformen. En utgångspunkt för regeringens reformarbetet är att stärka de nationella minoriteternas egenmakt och förutsättningar att bevara och revitalisera sina språk och kulturer.

“Från erkännande till egenmakt”
Regeringens samlade strategi för minoriteter kallas “Från erkännande till egenmakt”. Grunderna i förslaget är att stärka de nationella minoriteternas egenmakt och förutsättningar att bevara och revitalisera sina språk och kulturer.

Vad föreslår då regeringen?

De viktigaste förslagen är:
• Ny lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk
Den rättsliga regleringen av de nationella minoriteternas rättigheter behöver förtydligas genom en sammanhållen lag som gäller i hela landet och inte enbart i en viss region av landet. Den nya lagen ska ersätta nuvarande lagar om rätt att använda samiska.. Samtliga nationella minoriteter, inkluderat samerna, omnämns i lagen. Allmänna bestämmelser införs för att förtydliga samhällets ansvar för samerna.

• Stärkt inflytande för samerna
Bättre möjligheter till inflytande för samerna är av avgörande betydelse för att synliggöra samernas behov i samhället. Regeringen föreslår att samernas rätt till inflytande lagregleras. Det är särskilt viktigt att samerna ges möjlighet till samråd på lokal nivå.

• Utvidgat förvaltningsområde för samiska
Förstärkt skydd enligt minoritetsspråkskonventionen ges i dag inom förvaltningsområden. Nuvarande reglering av förvaltningsområden räcker inte för att leva upp till åtagandena i minoritetskonventionerna. Fler enskilda får tillgång till förstärkt minoritetsskydd genom att
förvaltningsområden för samiska språken utvidgas till fler kommuner. För utvidgning av förvaltningsområdena för alla minoriteter avsätts 50 miljoner kronor av till berörda kommuner.

• Utvidgat förvaltningsområde för samiska språket – 13 nya kommuner
Kommuner som sedan tidigare ingår i förvaltningsområdet är: Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.

Förvaltningsområde för samiska språket utvidgas till 13 nya kommuner.
Dessa är:

Arvidsjaur, Berg, Härjedalen, Lycksele, Malå, Sorsele,
Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och Östersund.

• Frivillig anslutning till det samiska förvaltningsområdet
Det finns anledning att ta vara på kommunalt engagemang - det bör därför vara möjligt för en kommun att ansluta sig till det samiska förvaltningsområdet. Ett kommunalt engagemang kan väckas genom samernas eget arbete lokalt och genom att en fungerande dialog kommer igång mellan kommunala företrädare och samerna. Regeringen vill därför inte stänga dörren för ytterligare kommuner att ingå i ett förvaltningsområde. Beslut om att en kommun ska få ingå i ett förvaltningsområde fattas av regeringen.

• Bättre uppföljning och styrning av minoritetspolitiken av Sametinget
Styrning och genomförande behöver bli bättre på nationell och lokal nivå. Bristande engagemang och ansvarstagande försvårar genomförandet av minoritetsåtagandena. Det minoritetspolitiska målet behöver konkretiseras. Det minoritetspolitiska målet behöver också integreras tydligare i andra politikområden. Sametinget ges ansvar att följa upp minoritetspolitikens genomförande. Sametinget ska dessutom genom rådgivning, information och liknande verksamhet bistå andra förvaltningsmyndigheter vid tillämpning av lagen.

• Sametinget får medel för att stärka samiskan för enskilda
Aktiva revitaliseringsinsatser behövs för att stärka de nationella minoritetsspråkens fortlevnad. Regeringen avsätter särskilda medel för revitaliseringsinsatser för de nationella minoritetsspråken som riktar sig till enskilda. Medlen ska fördelas efter ansökan av Sametinget för samiskan.

• Samiska språkcentra inrättas för sydsamiskan
Två samiska språkcentra etableras i det sydsamiska området, i Östersund respektive Tärnaby. Syftet är att stärka revitaliseringen av det sydsamiska språket. Sametinget föreslås bli huvudman för dessa språkcentra. Dessa språkcentra ska bedriva utåtriktad verksamhet i syfte att utveckla och stimulera till en ökad användning av det samiska språket.

• Integrerad samisk undervisning
För att stärka det samiska språket fortlevnad bör tillgången på integrerad samisk undervisning utökas.

Andra viktiga förslag är:
• Motverka diskriminering och negativa attityder mot samer
Diskriminering av de nationella minoriteterna förekommer fortfarande. Regeringen anser att Diskrimineringsombudsmannens främjandearbete bland de nationella minoriteterna behöver fortsätta. Den nya diskrimineringslagen (2008:567) ger goda förutsättningar för detta bland annat genom att öka kunskapen om diskrimineringsfrågor bland de nationella minoriteterna.

• Åtgärder för att underlätta utvidgning av samiska förvaltningsområdet
Sametinget ges i uppdrag att i samråd med berörda kommuner samordna genomförandet av utvidgningen av samiska förvaltningsområdet. Ett frivilligt samordnat genomförande blir mer kostnadseffektivt och leder till att förverkligandet av de internationella minoritetsåtagandena går snabbare. Erfarenheter och sakkunskap från nuvarande förvaltningsområden bör också tas tillvara i sammanhanget.

• Tydligare roll för Sametinget
Sametinget ska i fortsättningen fastställa mål för ‒ och inte endast leda ‒ det samiska språkarbetet. Det innebär ett tillägg i sametingslagen. Riksdag och regering kan formulera övergripande mål för den nationella språkpolitiken men när det handlar om att uttrycka målsättningar för det interna samiska språkarbetet bör ansvaret ligga på Sametinget.

• Insatser till Sametinget för att höja kunskap

Kunskapen och medvetenheten om Sveriges folkrättsliga förpliktelser, de nationella minoriteterna och minoritetsrättigheter behöver öka för att efterlevnaden ska kunna förbättras.

Sametinget ges i uppdrag att genomföra kunskapshöjande insatser.
Sametinget ges även i uppdrag att skapa och ansvara för en hemsida rörande de nationella minoriteterna.

• Kunskapen om revitalisering behöver öka
För att underlätta bevarandet av de nationella minoritetsspråken bör enskilda som tillhör de nationella minoriteterna ges tillgång till kunskap om tvåspråkighet och revitalisering. Den hemsida som planeras för att sprida kunskap om de nationella minoriteterna bör även användas på ett innovativt sätt för att sprida kunskap som stödjer bevarandet av de nationella minoritetsspråken.

• Höjt ekonomiskt stöd till Sametinget
För att stärka samernas egenmakt behöver nuvarande stöd höjas. Det är särskilt angeläget att prioritera de samernas förutsättningar att skapa fungerade samrådsmodeller inom det samiska förvaltningsområdet.

• Skyldighet att informera om rättigheter för enskilda samer
Förvaltningsmyndigheter ska, när det behövs, på lämpligt sätt informera samerna om deras rättigheter enligt den föreslagna lagen.

• Skyldighet att främja de samernas språk och kultur
Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken och de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell identitet och det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.

• Nyheter rörande rätt att använda samiska hos myndigheter
Inom det samiska förvaltningsområdet ska enskilda samer kunna använda samiska även om det inte är frågan om myndighetsutövning. Däremot ska den enskilde vara part eller ställföreträdare för part. En rätt till skriftlig översättning av beslut och beslutsmotivering införs.

Utanför förvaltningsområden ska enskilda samer har rätt att använda samiska om ärendet kan handläggas av personal som behärskar minoritetsspråket.

Vissa myndigheter
Enskilda har alltid rätt att använda samiska vid sina skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket, och Diskrimineringsombudsmannen i ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part.

• Rekrytering av samiskkunnig personal
Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i samiska där detta behövs i kontakter med myndigheten.

• Rätt att använda samiska hos domstolar
Rätten att få använda samiska i kontakter med myndigheter utvidgas inte till ytterligare domstolar. Rätten kvarstår i det område där det redan finns. Part eller ställföreträdare för part som saknar juridiskt biträde ges också rätt att på begäran få domstolens domslut och domskäl eller beslut och beslutsmotivering skriftligen översatta till detta språk.

• Samisk förskoleverksamhet
Fler barn kan få förskoleverksamhet helt eller delvis på samiska eftersom förvaltningsområden för samiska utvidgas till nya kommuner.

•Samisk äldreomsorg
Fler äldre kan få äldreomsorg helt eller delvis på samiska eftersom förvaltningsområden för samiska utvidgas till nya kommuner. Detsamma ska också gälla för äldreomsorg i kommuner utanför ett förvaltningsområde, om kommunen har tillgång till personal som är kunnig i samiska. Kommunen ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor. Detta innebär en ändring av socialtjänstlagen.

• Samisksspråkiga ortnamn
Samiska ortnamn är en värdefull del av kulturarvet som bör värnas aktivt av samhällets företrädare. För att synliggöra detta kulturarv ges Vägverket i uppdrag att öka sitt arbete med skyltning av samiskspråkiga ortnamn. Statliga och kommunala myndigheter bör i sin verksamhet värna samiskspråkiga ortnamn och synliggöra samiskans närvaro genom skyltning och annan utmärkning. Fastställda samiskspråkiga ortnamn bör användas som namn på postorter där detta bedöms som lämpligt.

Personligen är jag försiktigt positiv till regeringens förslag. Det finns svagheter och fördelar i regeringens förslag. Dock anser jag att dessa förslag borde genomförts redan för 10 år sedan, dvs år 1999 när Sverige skrev under Europarådets två minoritetskonventioner. Men, bättre sent än aldrig.

Lars-Nila Lasko
Din samejurist!

Linklaters är en stor internationell juristbyrå. Men Linklaters är mer än en juristbyrå och bedriver en omfattande rådgivningsverksamhet. Advokatjätten Linklaters har utsetts till 2008 års europeiska och brittiska juridiska rådgivare av Financial Times och analysbolaget Mergermarket. Även för Sverige ser det bättre ut att mål mot samerna tas om hand av en utrikes advokatfirma.

Lars-Nila Lasko

Ordförande Samiska Rättsförbundet (SVV)

Att JK och staten säger nej till samisk äganderätt är ingen ny företeelse. Redan år 1965 i Skattefjällsmålet påstod JK att det inte existerade en samisk äganderätt. Skattefjällsmålet, (NJA 1981:1), är den längsta rättegången i Sverige och pågick mellan från 1965 till 1981 och gällde om samerna hade ägande- och nyttjanderätt till renbetesfjäll i nordvästra Jämtland.

Att JK påstår att det inte finns äganderätt för samerna i Sameland är således ingen ny företeelse.

Men, det intressanta är att JK vill inte ens vill ha en prövning av sakfrågan -Har samerna äganderätt-? I samtliga rättegångar har JK haft en mängd juridiskt-tekniska invändningar. Inget mål har således avgjorts i sak utan enbart kommit att handla om JKs juridiskt-tekniska invändningar. Till saken hör vidare att JK erbjudit samtliga sameparter full ersättning om de lovar att dra sig ur rättegångarna, samt att inte stämma staten på nytt om bättre rätt för samerna till mark- och vatten.

Att JK och staten försöka med alla medel undvika att pröva själva sakfrågan tyder mer på att staten inte vill ha en rättslig prövning om samerna kan vara ägare av områden i Sameland.

Personligen har jag tidigare förordat en statlig utredning om samisk äganderättighet och samiska rättigheter istället för rättegångar. JK har även blivit tillskriven av Samiska Rättsförbundet, som arbetar för samiska markrättigheter, om att JK själv bör ta initiativ till att påtala för regeringen att en utredning behövs. Även andra samiska organisationer har tillskrivit regeringen med begäran om utredning av samisk äganderätt utan åtgärd. JK har dock avvisat en utredning med att det inte är hans bord att påtala detta för regeringen.

Det verkar för mig som om staten med alla medel försöker undvika hela frågeställningen om vilka rättigheter samerna har i Sameområdet. Resultatet har blivit rättstvister mellan samer och staten, samt rättstvister mellan samer och andra markägare. Man kan ju fråga sig om det inte är statens plikt att klargöra vad som gäller för medborgarna?

Lars-Nila Lasko

Ordförande Samiska Rättsförbundet (SVV)

Varför processas det runt om i Sameland just nu?

Det har pågått och pågår ett flertal rättegångar mellan samerna och staten. Anledningen är att rättsläget är oklart eller det finns olika uppfattningar hur gällande rättsregler skall tillämpas. Hela den oklara rättssituationen har uppkommit därför att staten inte har klargjort rättsläget genom lagstiftning. För att klargöra rättsläget går parterna till domstol istället.

Staten har ett stort ansvar

Staten har ett ansvar för att komma till rätta med den nuvarande situationen eftersom den beror ytterst på staten själv. Till detta kommer att staten har ett generellt ansvar att tala om för medborgarna vad som är rätt eller fel, dvs att klargöra rättsläget. Staten har vidare ett ansvar för att förhindra att samma situation uppkommer i andra områden i sameland.

Oklart rättsläge beror på staten

De pågående rättsprocesserna är ett resultat av svenska statens hantering av samefrågorna. Koloniseringen av Sameland uppmuntrades av staten och den har lett till problem mellan olika grupper som nu ska leva tillsammans i dessa områden.

Vad krävs och vad bör göras?

Det som krävs är en ordentlig utredning av samiska rättigheter och lägga allt tillrätta. Under tiden bör staten se över samers möjlighet till rättshjälp eller ekonomiskt stöd att försvara sig eller för att ta tillvara sina rättigheter. I annat fall är det bl.a. enskilda samer som får betala för att utreda rättsläget och inte staten.

För det skall inte vara så att samerna skall processa eller processas mot för att klargöra rättsläget.

Lars-Nila Lasko

Ordförande Samiska Rättsförbundet (SVV)

I Sverige transporteras renar med lastbilar. Nyligen avkunnades dom i ett mål i EG-domstolen som rör rentransporter. Idag får renar transporteras på väg i maximalt 28 timmar innan de måste få vila. Men, det har tidigare varit oklart vad som ska gälla vid färjetransporter. Ett tyskt transportföretag har hittills tolkat reglerna så att tiden på bilfärjan inte ska räknas in i den totala transporttiden. Nu kan kanske någon undra vad färjetransporter har med renskötande samer att göra?

Faktum är att på många håll i Norge transporteras renar med mindre färjor till sommarbetet till kustöar. I några fall kan färjetransporterna ta ganska lång tid. Nu har i alla fall EG-domstolen fastställt att hela djurtransporten ska räknas in i transporttiden, oavsett om djuren transporteras på väg eller på en färja. Så, nu kan sommar och höst-flyttningar i Norge i några få fall komma att ta längre tid än tidigare.

Personligen tycker jag att Sverige och andra länder bör driva hårdare regler för djurtransporter. Men, det är i dagsläget viktigt att EU-länderna åtminstone följer de regler som faktiskt finns och att det inte finns några kryphål. Det är inte särskilt ofta som en rentransport tar upp till 48 timmar. Så, för de renskötande samernas del så kunde transporttiden gärna förkortas ytterligare. Det ger mindre djurplåga och bättre reklam för alla typer av djurtransporter och för köttproducenterna

Lars-Nila Lasko

Orförande SVV

Saken gäller rätten till vinterbete på privat mark för samebyarna Ran, Ubmeje och Vapsten vid Västerbottens kustland. I Hovrätten för Övre Norrland vann samerna målet och Hovrätten fann att renskötande samer i samebyarna Ran, Ubmeje och Vapsten hade rätt till renbete i kustlandet grundat på urminnes hävd.

Ett hundratal markägare har dock överklagat målet till HD. Markägarna menar att renskötande samer först på senare år har börjat bruka markerna för renbete. Enligt markägarna så föreligger inte urminnes hävd.

I tidigare renbetesrättegången i Jämtland och Härjedalen har domstolarna dömt till markägarnas fördel. Nu måste renskötare i Jämtland och Härjedalen hyra mark för renbete. Regeringen har beslutat att hyresavgiften skall tas från Samefonden, vilket Sametinget motsatt sig.

Om HD tar upp målet så kommer HDs dom att få en principiell viktig betydelse för tolkningen av vilken rätt renskötare har till renbete i kustlandet. HD förväntas ta beslut denna vecka om målet skall tas upp i HD (Prövningstillstånd)

Lars-Nila Lasko

Ordförande SVV

Men, nu verkar det som om samerna får även en intern FRA-situation från och med 1 februari 2009?

SameNet – Ett samiskt medborgarnät

Samernas utbildningscentra i Jokkmokk har sedan flera år tillbaka varit ansvariga för SameNet som ligger på domänen www.same.net. SameNet har blivit den största Internet communityn bland samerna. Ja, faktum är att SameNet har blivit ett samiskt medborgarnät. Något som har gynnat samisk demokrati, identitet, information, debatt och utbildning. Som ansluten användare på SameNet får du en smidig e-postadress med domännamnet same.net. Organisationer kan upprätta konferenser för sina medlemmar. Var och en kan påverka utvecklingen av sin egen konferens, och varje ansluten organisation väljer an ansvarig moderator. Det finns även konferenser på SameNet som är öppna för alla SameNet-användare, konferenser som t.ex. köp och sälj, lediga tjänster, debatt, nyheter och mycket mer.

Projektpengar för SameNet har tagit slut

För den enskilde samen har anslutningen till SameNet varit gratis. Sameföreningar och samiska organisationer har fått betala 5000 kr var per år. I tillägg har SameNet varit uppbyggt som ett EU-projekt med EU finansiering. Men, från den 1:a januari 2009 är projektpengarna slut. Samernas utbildningscentra i Jokkmokk har därför beslutat att man inte längre vill sköta om SameNet.

SSR tar över kontrollen över det samiska medborgarnätet

Renskötarnas huvudorganisation Svenska Samers Riksförbund (SSR) har anmält intresse att ta över SameNet. Anledningen är att SSR är den enda sameorganisation som har tillräckligt med pengar. SSR tar över systemet från februari månad 2009. Systemet kommer att administreras från SSRs kansli i Umeå.

Fördelar och risker med en SSR:s övertagande av SameNet

Risken har varit överhängande att SameNet läggs ner. Det är därför glädjande att SSR vill ta på sig att driva SameNet vidare. Men, det finns också risker med detta!

I och med att SameNet har blivit ett medborgarnät för samerna så finns ett stort antal slutna konferenser för olika sameorganisationers medlemmar, valnämnder och styrelser. Nu får SSR möjligheten att kunna gå in i varje sameorganisations interna dokument, interna diskussioner och interna meddelanden. Inte nog med det. En stor del av enskilda samers och sameorganisationers e-posttrafik går via SameNet och kan nu avlyssnas av SSR. Frågan är om inte samerna nu fått sin egen IB eller informationsbyrå?

Frågan är också om inte det samiska medborgarnätet borde drivas av en neutral samiskt organ i stället eller av de nordiska samiska sameorganisationerna tillsammans?

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Lappskatteland

Hela sameområdet indelades tidigare i lappbyar eller sijddor/siidan. (sijdda/siida är idag benämningen på vintergrupp, vilket är en mindre gruppering inom dagens sameby.) Varje lappby var i sin tur indelat i lappskatteland. Lappskatteland var ett geografiskt avgränsat område och för vilket innehavaren betalade skatt till staten. Gränserna mellan de olika skattelanden var fast bestämda. Även idag kan man se stenrösen eller rågångar som visar gränser för lappskatteland. Lappskattelandet gick i arv och de kunde köpas, säljas, hyras ut och förvärvas genom gåva, överlåtelse, testamente eller giftermål. Innehavaren av ett lappskatteland betalade också skatt till staten precis som alla bönder i Sverige. Skillnaden blev bara att bönderna fick äganderätt till jorden medan samerna inte erkändes äganderätt av staten. Därför pågår nu ett stort antal rättegångar mellan enskilda samer och staten. Några av målen har nått Europadomstolen.

Staten förnekar samisk äganderätt

Staten har i samtliga rättegångarna förnekat att det finns samisk äganderätt till någon del av fjällområdet. Det enda undantaget där samer har äganderätt är när samer köpt mark av staten.

Statens äganderätt till fjällen

Alla vet ju att samerna var de som först bosatte sig i fjällvärlden för flera tusen år sedan. Till detta kom att Sveriges gräns mot norr fastställdes först 1751. Därför borde ju rimligen samerna vara ägare av fjällområden kan man tycka. Så hur kan staten då åberopa äganderätt? Staten har i samtliga rättegångarna hävdat att äganderätt för staten kom till genom ett påbud från Kung Karl IX 1683 där kungen uttalade att all mark som inte var bebyggd tillhörde kungen och Sveriges krona.

Staten försöker kringå prövning av sakfrågan och lyckas

Ett intressant förhållande är att staten genom JK försöker i samtliga rättegångar undvika prövning av sakfrågan. Staten har hela tiden försökt stoppa rättegångarna med hänvisning till olika rättsprocessuella hinder. Faktum är att själva sakfrågan, dvs vem äger lappskattelanden, har aldrig prövats ännu.

Är det inte dags för staten att göra upp med sitt koloniala förflutna?

Många stater världen över har de senaste åren försökt göra upp med sin urbefolkning. I Sverige förs frågan i stället via rättegångar mellan urbefolkningen och staten. Antagligen kommer rättegångarna att fortsätta även under detta sekel. Är det nu inte dags för staten att utreda samiska rättigheter istället för att föra processer?

Lars-Nila Lasko

Ordförande Samiska Rättsförbundet (SVV)

Tydal är en kommun i Sør-Trøndelags län i ”södra” Norge. För folk i Sverige är Tydal mest känd för att det var här som 4 273 man från Carl Gustav Armfeldts karolinerarmé dog av köld vintern 1719 på väg hem till Sverige. Genom Tydal går numera vandringsleden Karolinerleden.

Markägare i Tydal kommun har under en lång tid motsatt sig att renskötande samer fiskar på fjällsjöar runt om i kommunen. I rätten menade markägare att renskötande samer måste lösa fiskekort som alla andra. För vissa renskötande familjer skulle detta innebära fiskekortsavgifter för närmare 10.000 NOK. Dommen från Frostating Lagmannsrett uttalar att renägare i området har fiskerätt i alla sjöar och vattendrag i Tydals kommun. Den enda begränsningen är att fiskerätten gäller för husbehov. Detta innebär att renskötande samer i Tydal inte kan fiska för försäljning.

Både markägare och renskötande samer har uttalat sig vara nöjda med domen och kommer inte att överklaga.

Lars-Nila Lasko

Ordförande, Samiska Rättsförbundet (SVV)

samerätt

Lennart Lundmarks nya bok Stulet land - Svensk makt på samisk mark ger de grundläggande kunskaperna om den svenska statens samepolitik från 1500-talet till allra senaste tid. Boken redovisar flera nya uppgifter om hur samerna berövades sina rättigheter under 1800-talet. Den avslöjar också svagheterna i statens påståenden om att den har en historiskt grundad äganderätt till fjällområdena. Se www.ordfront.se för mer information. Köp Stulet Land i din bokhandel eller på nätet hos adlibris eller bokus.

Du kan läsa mer om boken på följande länk

Lars-Nila Lasko /Ordförande

Samisk doktorsavhandling i Norge av Øyvind Ravna

Øyvind Ravna är den senaste av samiska juris doktorer i Norge. Han doktorerade inom fastighetsrätt med avhandlingen ”Rettsutgreiing og bruksordning i reindriftsområder”. För övrigt arbetar han nu som förste amanuensis vid Universitetet i Tromsö. Hans specialområde är i samerätt. Förhoppningsvis kommer ämnet samerätt också att införas i Sverige och i juridikutbildningen. Vid Luleå Tekniska universitet finns samerätt som ett mindre tilläggskurs. Något som borde utvecklas enligt min mening.

Vad handlar då doktorsavhandlingen om? I Sverige har vi till och med Lagen om tredimensionell fastighetsdelning. I Norge finns fortfarande kvar traditionell fastighetsdelningslagstiftning liksom i Sverige. När den norska Jordskiftellagen (jordskifteloven) från år 1950 blev eratt med 1979 års lag infördes i Norge ”Rättsutredning” (Rettsutgreiing). Vid rättsutredning klarläggs gällande rättsförhållande för ett område med gemensam äganderätt eller rättsligt grundat sambruk. Ibland kan rättsutredning vara nödvändigt för ett rationellt användande av marken (Se norska jordskifteloven § 88 a.) Föreligger tvist vid en rättsutredningssak kan förhållanden lösas vid fastighetsdomstol (Jordskifterettene) § 17 i den norska jordskifteslagen.

I korta ordalag handlar doktorsavhandlingen om rättsutredning inom renskötselområdet i Norge jämfört med regelverket för rennäringen. Doktorsavhandlingen tar utgångspunkt i en undersökning i jordskifteslagens verkningsmedel. Analysen visar att genom att reglerna om rättsutredning i jordskifteslagen kan användas för att lösa konflikter inom rennäringen. Dock inte utan vissa problem.

Boken ”Rettsutgreiing og bruksordning i reindriftsområder” på 590 sidor är nyutkommen och kan beställas på det norska Gyldendal akademiska bokförlag med ISBN: 8205387303. Dock gäller det att ha lite pengar i kassan. Boken kostar nämligen 720 norska kronor vilket motsvarar 800 i svenska pengar.

Lars-Nila Lasko

Ordförande SVV

Under senaste året har ett flertal markägare från Härjedalen i söder till Norrbottens län i norr stämt renskötande samer. Stämningarna har i stort sett gått ut på att samerna har aldrig varit på deras marker med sina renar. Därför har det aldrig uppstått någon hävd, (rätt aserad på gammal sedvana), för samerna att ha sina renar där. Markägarna menar att nu är de trötta på att renskötande samer flyttar på deras marker och vill ha ersättning. Ersättningen har varit upp till totalt 30 miljoner. Någon funderar kanske att nu kan det vara läge att köpa sig en bit land i Norrland och sluta jobba? Det ligger något i det hela. Men, saken är inte så enkel. Hmm, ibland tror jag nog att det kan vara så enkelt.

Jag har vidare redovisat hur enkelt det är att vinna över samerna. Bevisbördan ligger på samerna. Som markägare behöver man inte göra något utan bara be samerna själva att bevisa att de bedrivit renskötsel på marken under avsevärt lång tid. Att bevisa att renskötsel förekommit där under nära ett århundrade för en näring som inte lämnar några spår efter sig är inte lätt. Min lösning har varit att införa omvänd bevisbörda, dvs att det är markägarna som måste bevisa att renskötelrätt inte förekommit. Något som är lika omöjligt. I Norge infördes omvänd bevisbörda för några år sedan. Det har lett till att antalet liknande mål i Norge gick ner till 0 efter en lagändring. Före lagändringen hade man lika många mål i Norge som nu pågått i Sverige. Så, med andra ord lösningen heter omvänd bevisbörda!

Men, det finns andra lösningar. Alla vet att samerna under årtusenden bedrivit renskötsel i norra Sverige. De borde egentligen inte behöva bevisa det. Men, nu är det så att samerna måste om de skall vinna en rättegång.

Det finns ett stort skriftligt arkivmaterial om renskötsel i hela norrlandsområdet sedan flera hundra år tillbaka. Vad som fordras är rättsforskning om samiska rättigheter. Det vill säga att man från samisk sida tar fram hstoriska fakta om renskötselns bedrivande. Det låter enkelt. Men, det är inte så enkelt. Samebyarna själva har inte råd att anställa en rättsforskare. Än värre är att det inte avsätts pengar till rättshistorisk forskning om samernas rättigheter. Det är bara så att det i regeringens forskningsproposition eller av de vetenskapliga råden inte finns medel eller forskningsprogram för samisk rättshistorisk forskning.

Från samisk sida finns Sametingets Kulturråd som utdelar omkring 17 miljoner årligen till samisk kultur och samisk forskning. En intressant synvinkel är att det nu ledande sametingspartiet i Sametinget ”Samelandspartiet” inte heller prioriterar forskningsmedel till rättshistorisk forskning. Så lösningen för renskötande samer att vinna rättegångar ser ut att vara långt borta.

Personligen är jag övertygad att målet i Härjedalen och Jämtland hade kunnat vinnas från samisk sida om det funnits rättshistorisk forskning för området som visat på att det funnits renskötsel där tidigare.

Lars-Nila Lasko,
Ordförande Samiska Rättsförbundet SVV

I dag firas Kakizome i Japan. Med Kakizomi menas det som första skrivna på året och som består av långa pappersremsor med vackra ord som hängs upp på hemmets väggar. På pappersremsorna skriver varje familjemedlem ned vackra ord eller en favoritdikt.

Alla yrkesgrupper har någon form av verktyg i sitt arbete. För oss jurister är det främsta verktyget språket. Idag är det vår första arbetsdag och liksom japanerna firar vi Kakizomi idag med att skriva ner årets första inlaga, överklagande, lagförslag eller vad det nu kan vara. Själv har jag startat arbetsåret med att skriva en juridisk artikel om samerätt för publicering i en forskartidskrift och genomfört en intervju om samernas juridiska situation. Liksom den japanska pappersremsan ska min forskarartikel vara välskriven. Men jag är inte så övertygad att juridiskt språkbruk har särskilt vackra ord som i en Kakizomi?

God Fortsättning önskar din Kakizomi jurist!

 Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Den gamla nyårsdagen i Sverige inföll den 1 mars varje år. Det var ju i mars som jordbruket började och nyår inföll alltid traditionsenligt 1 mars varje år.

Vår tideräkning och hur vi indelar året har vi ärvt från antikens Rom. I Romarriket beslutades år 151 f.Kr. att året skulle börja den 1 januari. Det skulle dock komma att dröja till år 1529 då Gustav Wasa beslutade att 1 januari också skulle vara svensk nyårsdag. Nyår har ju numera blivit etablerat runt om i världen med stort firande.

Det har ju också blivit etablerat att nya politiska beslut genom ny lagstiftning träder ikraft den 1 januari. Detta är ju inte enbart en svensk företeelse. I de flesta länder runt om på vår jordklot träder nya lagar och bestämmelser i kraft den 1 januari. Detta till mångas förtret. Undrar om det därför som ingenstans i världen någon har namnsdag på nyårsdagen?

I dag så träder som sagt en hel del nya lagar i kraft. De flesta av dessa är, som brukligt i Sverige, förändring av skattelagstiftningen. Vad annars i världens mest beskattade land? För samernas del är nyheter i diskriminering.

Den 1 januari 2009  träder den nya diskrimineringslagen - Diskrimineringslag (2008:567) - i kraft.

Samtidigt upphör följande lagar att gälla:

- Jämställdhetslag (1991:433),

- lag (1999:130) om åtgärder mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,

- lag (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder,

- lag (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning,

- lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering,

- lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.

De tidigare diskrimineringslagarna har lyfts in i dennya diskrimineringslagen som omfattar dels en stor del av samhällslivet, dels många situationer som i dag inte omfattas av ett förbud. Därmed har diskrimineringslagstiftningen i Sverige sammanförts till en lag, med syftet att den ska vara mera enhetlig och lättöverskådlig

GOTT NYTT ÅR önskar din samejurist!

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Jag vill tillönska er alla i Samiska Rättsförbundet och våra medlemmar ett Gott Nytt År och en önskan om ett nytt år med nya juridiska inriktningar och mål.

År 2008 går mot sitt slut och ett nytt år står för dörren. Såsom mången gång tidigare kan vi se tillbaka på ett händelserikt år. I många saker under året som rör samernas rättssituation har Samiska Rättsförbundet haft möjligheter att påverka.  Många möjligheter och påverkan har inte synts direkt utåt. Det ligger i linje med Samiska Rättsförbundets tysta diplomati och interna möten. Enbart resultatet har man kunnat se efteråt vilket är glädjande. Det som inte syns får vi hoppas på att resultatet kommer så småningom.

Jag vill börja med de små sakerna som rättsförbundet åstadkommit 2008 och senare gå över till de större förhoppningarna.

2008

Under året så har Samiska Rättsförbundet haft ett stort antal projektansökningar jämfört med tidigare år. Samiska Rättsförbundet har vidare omorganiserat sig i olika samiska rättsråd för att möta nya krav. Rent praktiskt har Samiska Rättsförbundet byggt upp en ny hemsida som är mer infdormativ än den gamla. Här vill jag särskilt tacka alla de dataexperter och designer som ställt upp helt frivilligt och utan kostnad för att Samiska Rättsförbundet skall synas ute i världen. Hade hemsidan finansierats av interna medel hade med all rådgivning och SEO kostnaderna gått över alla våra rersurser och möjligheter. Jag är också glad över att SEO experterna lyckats lyfta upp hemsidan så högt att den syns bland de första i sökresultat för samiska rättigheter i världen.  Möjligheter har skapats via hemsidan att bygga upp samiska rättsdatabaser och mycket mer.

Samiska Rättsförbundet har gjort flera uppvaktningar och deltagit i flera internationella och nationella möten genom sina representanter. Ett av de mest vinstgivande möten har varit Samiska Rättsförbundets möte med regeringens grundlagsberedning. De förslag som Samiska Rättsförbundet lämnat har resulterat i att grundlagsberedning lämnat samma förslag. Dock hade vi hoppats att de gått ett steg ytterligare.  Å andra sidan innebär grundlagsberedningens förslag stora förändringar. Ett av de största är erkännandet av samer som urfolk.

Samiska Rättsförbundet har under året arbetat tillsammans med DO och deltagit i DOs utredning med egen representant. Diskrimineringsombudsmannen har under året lämnat sin utredningsrapport om samisk diskriminering som i huvudsak har legat i linje med det Samiska Rättsförbundet anfört.

Samiska Rättsförbundet har under året deltagit med flera internationella organ och representanter. Detta kommer vi att fortsätta med. Internationellt samarbete är viktigt för alla urfolk och alla samer.

Samiska Rättsförbundet har deltagit i flera yttranden över statluga utredsningar som förhoppningsvis kommer att ge resultat.

Det nya året 2009 och samebarn

Men, 2008 har också ineburit negativa resultat. Det mest nedslående är att Sametingets kulturråd inte beviljat verksamhetsmedel för 2009. Detta innebär att Samiska Rättsförbundet står inför stora svårigheter i verksamheten inför det nya året 2009.

Som ordförande måste jag naturligtvis ta på mig det fulla ansvaret. Årets verksamhetsansökan har inriktat sig mycket på FNs barnkonvention och framtida arbete för samebarns rättigheter. Jag har i och för sig full förståelse för Sametingets kulturråds ordförande som menar att detta inte ligger i ”bilden för samisk kultur”. Å andra sidanmenar jag att samebarn och barns rättigheter är mycket, mycket större än så. Det handlar om den samiska framtiden.

Frågan är för Samiska Rättsförbundet om man skall satsa på andra rättigheter än samebarns? Jag är övertygad om att Samiska Rättsförbundet skall satsa på alla samer och alla samiska rättigheter. Det har kommit till min information att Sametingets kulturråds ordförande inte vill arbeta för individuella rättigheter. I stället framför han sitt partis synpunkt på att alla samiska rättigheter är kollektiva. Det innebär ytterst att mänskiliga rättigheter inte kan antas för att de är just individuella. Samiska kulturrådets ordförandes parti har dessutom drivit detta till beslut vid Sametingets plenum i Lycksele. Jag trodde att kollektivet och forna Sovjetunionen har tillhört en svunnen tid. Som ordförande för Samiska Rättsförbundet kommer jag dock att fortsätta mitt arbete föär samebarns rättigheter och för en samisk framtid.

Som ordförande vill jag förespråka att vi samer skall tillvarata alla rättigheter efterom vi lever i ett rättssystem som just gör det.

Det finns naturligtvis mycket annat att framföra om vad som hänt under 2008. Det viktigaste är dock i stället att inrikta sig på framtiden och närmast 2009.

Det nya året 2009 och nya förhoppningar

Det ligger i sakens natur att en ordförande vid en nyårshälsning även ger löften. Kanske inte ett löfte kan hållas. Men, det kan eftersträvas.

Samiska Rättsförbundet har under flera år prioriterat versksamhet före administration och administrativa kostnader. Det är riktigt och vettigt att verksamhet verkligen går till verksamhet. Personligen anser jag det är tid att Samiska Rättsförbundet nu etablerar ett kansli. Under året kommer jag att göra allt för att det förverkligas. Jag tror inte att jag vågar lova mer än så.

Jag är övertygad om att vi i Samiska Rättsförbundet måste arbeta vidare för fler medlemmar. I sakens natur ligger också att börja ta in hedersmedlemmar. Det har i alla fall stadgarna sagt under många år. Och det finns många jurister i det samiska och urfolkssamhället att välja på!

Avslutningsvis vill jag önska alla ett hoppfullt, lyckosamt och glädjefyllt nytt samiskt rättsår!

Lars-Nila Lasko

Ordförande för Samiska Rättsförundet (SVV)

Photo Credits: Jørn Tomter/Finnmark Reiseliv

Den svenska kyrkan har under flera år aktiverat sig i samiska rättigheter och samiska frågor. Svenska kyrkan inrättade 1996 ett samiskt råd, med uppgift att främja den samiska kulturens egenart och mycket mer. En av de viktigaste uppgifterna för samiska rådet är att bevaka rättsliga förhållanden i kyrka och samhälle

Ärkebiskop KG Hammar lämnade, på sin tid, ett mycket positivt remissvar över ILO konvention 169 om urbefolkningars rättigheter.

Flera kyrkomöten har tagit upp samernas sak och lämnat flera positiva åtgärder för samerna. Kyrkan har översatt kyrklig och ekumenisk litteratur till samiska. Ett förslag behandlades av kyrkorådet att avsätta samiska platser på kyrkomötet, samiskans ställning i kyrkan med flera förslag.

Många samer satte kaffet i halsgropen i senaste kyrkovalet när de öppnade röstkuvertet och läste för första gången på samiska ’Girkoválggat čakčamánu 18. beaivvi. Don ieš válljet - Ruoŧa girkus leat sullii 7 miljovnna miellahttu geat háliidit leahkit mielde ja váldit ovddasvástádusa, ovddidit ja hábmet girku boahtteáiggi. Čakčamánu 18. beaivvi leat miellahttuin geat leat deavdán 16 jagi ja leat čálihuvvon Ruoŧas vejolašvuohta leahkit mielde ja váikkuhit geat galget oažžut luohttamuša stivret Ruoŧa girku njeallje jagi ovddosguvlui….’

För första gången skall samer kunna skriva brev till kyrkan på sitt modersmål. Första gången den samiska ungdomsorganisationen Samenuorra skrev till regeringen på samiska hamnade skrivelsen hos Utrikesdepartementet för vidare handläggning.

I sin kamp för de svartas rättigheter i USA för 42 år sedan konstaterade baptistpastorn Martin Luther King Jr: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad.”

Det är en tragedi den rasistiska inställning som fortfarande finns mot samer framför allt i norra Sverige. Det goda är att Svenska kyrkan inte är tyst om samiska rättigheter.

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Photo Credits: Photographer Unknown/Finnmark Reiseliv

Ett stort antal markägare i Norrland har unde de senaste åren stämt samebyar och hävdat att det inte finns någon rätt för samer att bedriva renskötsel på sina marker. Med andra ord så hävdar markägarna att renskötsel inte bedrivits där och samisk hävd till renskötsel har inte uppkommit på deras marker. Flera samebyar har inte gått i svaromål när de blivit stämda av markägare. Samebyarna har i flera fall uttalat att de inte har råd att svara i en process. Några samebyar har till och med inte ens svarat på stämningsansökningar. När man inte svarar på en stämningsansökan så blir det tredskodom. Det innebär att svaranden, i detta fall samebyarna, automatiskt förlorar målet.

Photo Credits: Photographer Unknown/Finnmark Reiseliv

Det är riktigt att det kostar samebyarna att gå i svaromål om de blir stämda. Någon frågar sig säkerligen varför. Nu hör det till saken och som inte framgått tydligt i norrlandspressen eller samisk massmedia, i exempelvis referat om stämning mot Udtja och Gällivare samebyar, att bevisbördan dessutom ligger på samebyarna. Det är alltså samebyarna som skall bevisa att de har rätt till renbete pga. hävd. Att bevisa att renskötsel förekommit där under nära ett århundrade för en näring som inte lämnar några spår efter sig är inte lätt.

Det kan kännas meningslöst för samebyarna att försvara sin rätt utifrån ett sådant bevisläge. Dessutom kostar det bara mer pengar att gå in i svaromål än att inte svara alls.

Någon frågar sig säkert om det inte finns någon lösning på problemet?

Jovisst finns det! Situationen är den omvända i Norge. Där införde man för några år sedan en så kallad ”Omvänd bevisbörda”, dvs inom renskötselområdet är det markägarna som måste bevisa att renskötelrätt inte förekommer. Något som är lika omöjligt. Det har lett till att antalet liknande mål i Norge gick ner till 0 efter en lagändring. Före lagändringen hade man lika många mål i Norge som nu pågått i Sverige. Så, med andra ord lösningen heter omvänd bevisbörda!

Photo Credits: Photographer Unknown/Finnmark Reiseliv

Nu är det dessutom alltid någon som frågar sig varför man inte infört omvänd bevisbörda tidigare i Sverige. Svaret är ganska enkelt. Enligt tradition så har äganderätten alltid varit stark i Sverige. Det innebär att de som har en lägre rätt till exempelvis en fastighet som servitut eller en nyttjanderätt som rennäring alltid måste bevisa sin sak gentemot en högre rätt som äganderätten. Skulle staten erkänna samisk äganderätt då blir saken annorlunda. Men, hittills har bara staten erkännt samerna nyttjanderätt i begränsad omfattning.

Lars-Nila Lasko,
Ordförande Samiska Rättsförbundet SVV

Photo Credits: Jørn Tomter/Finnmark Reiseliv

Samiska rättigheter har markant försämrats under de senaste åren. Framför allt har rättigheterna försvagats genom rättegångar där samerna förlorat. Särskilt har samiska rättigheter på sedvanemarker ifrågasatts. Stärkandet av samiska rättigheter kan istället komma från oväntat håll.

Kyrkostyrelsen för Svenska Kyrkan har övervägt förslag om stärkande av samiska rättigheter. Till grund för kyrkostyrelsens övervägan låg en intern utredning för två år sedan hur Svenska kyrkan i framtiden ska arbeta med de samiska frågorna, bland annat om identitet och kultur, användningen av samiska språket i den kyrkliga verksamheten och försoningsarbetet mellan de svenska samerna och samhället. Enligt den interna utredningen bör kyrkan ta ställning för urbefolkningens rättigheter. Dessutom ska det bli en skyldighet för kyrkan att ta emot och besvara skriftliga framställningar på samiska.

Kyrkan gör också upp med sitt förflutna.

Efter en rad motgångar för samerna och samiska rättigheter finns det ändå en ljusning!

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Photo Credits: Jørn Tomter/Finnmark Reiseliv

För många renskötande samer kostar mer att vinna än att förlora. Det är slutsatsen man kan dra av flera rättsprocesser i Norrland.

 

 

Antalet markägare som stämt samebyar har ökat kraftigt de senaste åren. De första målen mellan samebyar och markägare uppträdde i Härjedalen för några år sedan och där domstolen konstaterade att samebyarna inte hade någon betesrätt. I stället tvingades nu samebyarna hyra sina gamla renbetesområden från markägarna samt betala rättegångskostnaderna på 13 miljoner.

En av de senaste rättegångarna rörde 50 fastigheter i Boden och Luleå kommuner där Udtja sameby och Gällivare samebyar blivit instämda och markägarna menar att det aldrig funnits rätt till renbete inom dessa fastigheter. Samebyarna avstod att ta tillvara sin rätt pga. ekonomiska skäl. En samebyordförande sa - Helst hade vi velat strida för våra rättigheter men vi har inte råd -. Därmed dömde tingsrätten till tredskodom och samebyarna förlorade.

Enligt min mening så borde Udtja och Gällivare samebyar ändå gått i svaromål. Det finns ett stort skriftligt arkivmaterial om renskötsel i området sen flera hundra år tillbaka. Men, det kostar att lägga fram sina rättigheter och har en sameby inga medel så kommer man inte långt! Att försvara sin rätt och vinna en rättsprocess kostar mer än att förlora processen. När det uppträder i ett rättssystem så säger det oss alla att något måste vara fel.

Lars-Nila Lasko,
Ordförande

Samiska Rättsförbundet SVV

Photo Credits: Jørn Tomter/Finnmark Reiseliv

Regeringen tillsatte den 1 juli 2004 Grundlagsutredningen med uppgift att göra en samlad översyn av regeringsformen. Grundlagsutredningens ordförande har varit moderaten Per Unckel och utredningen lämnade i dag sina förslag till grundlagsändring.

Samiska Rättsförbundet har haft överläggningar med Grundlagsberedningen.  Rättsförbundet har framfört då önskemål att samernas ställning stärks i grundlagen motsvarande grundlagarna i Norge och Finland. Samiska Rättsförbundet uttalade vidare att staten måste i grundlagen påläggas ett ansvar för samerna och samisk kultur och inte som i dag att samisk kultur bara är en målsättning för den offentliga makten. Samiska Rättsförbundet har vidare uttalat till Grundlagsutredningen att samernas ställning som urfolk också måste komma till uttryck i grundlagen.

Grundlagsutredningen lämnar nu ett förslag som rör samernas ställning. Bland de nationella minoriteterna intar samerna en särställning, särskilt som de också erkänns som ett urfolk. Detta förhållande motiverar enligt Grundlagsutredningens mening att samerna särskilt omnämns i regeringsformens inledande kapitel. I anslutning härtill bör vidare en justering av den befintliga regleringen göras så att det framgår att de etniska, språkliga och religiösa minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas, i stället för bör främjas som i dag anges.

En sådan markering ligger i linje med de motsvarande grundlagsstadgandena i Finland och Norge. Däremot går inte grundlagsförslaget lika långt som i Finland och Norge. I Finland och Norge fastställs en plikt och ett ansvar för staten när det gäller samerna. I Grundlagsutredningens förslag föreslås att det i Sverige blir en målsättningsparagraf för staten att främja samernas kultur- och samhällsliv. Förslaget går dock längre för samerna än nuvarande grundlagsstadgande.

Grundlagsutredningens förslag

Bestämmelsen i 1 kap. 2 § femte stycket regeringsformen ändras så att samerna särskilt omnämns. Vidare ändras bestämmelsen så att den föreskriver att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas, i stället för bör främjas som i dag anges. Grundlagsutredningen har inte funnit skäl att i grundlag nämna övriga nationella minoriteter.

Samerna i den finska grundlagen

I den finska grundlagen anges i 17 § tredje stycket att ”Samerna såsom urfolk samt romerna och andra grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Bestämmelser om samernas rätt att använda samiska hos myndigheterna utfärdas genom lag.” I 121 § fjärde stycket anges vidare, under rubriken Kommunal och annan regional självstyrelse, att samerna inom sitt hembygdsområde har språklig och kulturell autonomi enligt vad som bestäms i lag.

Samerna i den norska grundlagen

I den norska grundlagen anges i 100 A § att det åligger statens myndigheter att skapa sådana förutsättningar att den samiska befolkningen kan bevara och utveckla sin kultur och sitt sociala arv.

Grundlagsutredningen följer Samiska Rättsförbundets förslag

Grundlagsutredningen har tydligen lyssnat till Samiska Rättsförbundet och förbundets förslag. Däremot har inte grundlagsutredningen inte gått lika långt som Samiska Rättsförbundet velat.

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

Photo Credits: Bjørn Moholdt/Finnmark Reiseliv

Skrivtjänst i Norr

Bakom databasen stod företaget Skrivtjänst i Norr som är ett frilansföretag inom mediaproduktion och information. Skrivtjänst i Norr är kanske inte så känt för allmänheten. Men, dess VD Ulf Nårsa är desto mera känd bland den samiska allmänheten som sametingspolitiker, ordförande för den nya organisationen Solidaritet och partiledare för det nya sametingspartiet med samma namn.

Photo Credits: Beate Juliussen/Finnmark Reiseliv

Neutral samisk rättsdatabas

 

 

 

 

Databasen skulle vara neutral och innehålla neutral information. Basen skulle således inte vara kopplad till någon organisation, politiskt parti eller förening.

Databas för flera minoriteter

Databasens syfte var att gå över gränserna och samla in material från alla grupper som lever i norrland. Det skulle således vara mer än en samisk databas. Den skulle därför innehålla information om alla folkslag i norr. Främst var tanken att databasen skulle inrikta sig på folkgrupperna samer och kväner (Tornedalningar). Något som kanske väckte misstro både hos samer och hos kväner. De båda folkgrupperna kan ju inte sägas vara allför väl inställda mot varandra.

 

Vad ska den nya databasen innehålla då?

Innehållet i databasen skulle vidare innehålla historiska och rättsliga dokument som visar respektive folkgrupps historiska utveckling. Materialet kunde vara såväl handskrivet som digitaliserat och i form av; gamla äganderättshandlingar, kartor, bilder, protokoll, kvitton som bevisar äganderättsförhållanden eller bruks- och nyttjanderätt till mark och vatten, utredningar, forskningsmaterial, reportage, artiklar, inspelningar, intervjuer, facklitteratur, böcker etc. Med andra ord en rättshistorisk- och historisk databas.

 

Stort behov för samisk rättshistorisk databas!

Mina egna reflektioner är att det finns ett behov av en databas som samlar historiskt material på en plats. Som det är idag så finns juridiska, rättshistoriska och historiska dokument för norrland utspridda på ett stort antal arkiv såsom Riksarkivet i Stockholm, Kammarkollegiumet i Stockholm, Landsarkiven i Östersund och Härnösand, Länsstyrelsernas egna arkiv i Luleå, Umeå, Härnösand och Östersund, Kyrkoarkiven för att bara nämna några. Alla arkivforskare vet att det är en särskilt dyr forskning. Arkivforskning innebär således mycket resande till olika arkiv och kostsamma hotellövernattningar. Det finns således rent ekonomiska fördelar med en central databas.

 

Men, vart tog den rättshistoriska databasen vägen?

Svaret får man på internetadressen http://www.norsa.se/index.htm . Där framgår att rättsdatabasen är under fortsatt uppbyggnad. Personligen tycker jag det är synd att uppbyggnaden tagit så lång tid. Någon form av information borde framgå hur långt man kommit.  Å andra sidan är det ett hedersvärt uppdrag Ulf Nårsa tagit på sig. Att bygga upp en rättshistorisk databas är inget man gör i en handvändning.

 

Lars-Nila Lasko

Ordförande

Samiska Rättsförbundet (SVV)

]]>

I Norge har man en statlig juridisk rådgivningsbyrå för Inre Finnmark med samiska tolkar och samiska jurister. Inte nog med det. I det nordligaste länet i Norge så finns även samisktalande domare.

I Sverige har det länge funnits behov för juridisk hjälp på samiska. Möjligheterna till detta är starkt begränsade i dag. Om man vill tala med en advokat på samiska så får man nog ha med sig sin egen tolk. Dessutom får man finansiera tolken själv.

Utan tvekan så finns det ett behov från samisk sida att få en statlig utredning av frågan.

Lars-Nila Lasko,
Ordförande Samiska Rättsförbundet SVV

Photo Credits: Jørn Tomter/Finnmark Reiseliv

Inom alla yrken så specialiseras folk mer och mer. Så även bland jurister. Man kan inte vara specialist på allt i dagens lagstiftning. Särskilt inte med omkring 2000 nya skattelagsändringar och 1000 andra per år. Därför har de flesta jurister blivit experter inom ett specifikt område. Bland minoriteter tror jag att utvecklingen har gått den motsatta. Som samisk jurist så blir man hela samiska folkets jurist. Vi är få jurister bland samerna som kan räknas i antal på ena handens fingrar. Å andra sidan verkar det som samer hellre vänder sig till samiska jurister än andra jurister. Den samiska allmänheten ringer oss, mejlar eller skriver brev med frågor om alla möjliga juridiska ärenden. Enbart i söndags väcktes jag av telefonen klockan sju någonting med en fråga från en Talmasame som undrade om det går att återlämna en ny bössa till affären eftersom den inte verkade fungera i kyla. Senare ett samtal från en sydsamisk tjej som undrade hur man gör en skillsmässa. Under dagen hade en renskötare i Jokkmokk tullproblem och gav mig flera frågor. Som samisk jurist måste man sätta sig in i alla juridiska frågor och blir expert på nästan allt som heter lag.

Photo Credits: Rosine Mazin/Finnmark Reiseliv

Nu hör det också till saken att vi alla samejurister ställer upp med att besvara frågor på vår fritid. I Norge har man en statlig juridisk rådgivningsbyrå för Inre Finnmark med samiska tolkar och samiska jurister. Detta borde vara även något för Sverige. Problemet är bara att vi samejurister är så få på svensk sida av Sameland.

I Norge och Finland så har de fler samejurister än i Sverige. Det beror på att ett flertal platser på juristlinjerna vid universiteten i Tromsö och Rovaniemi är reserverade för samer. Kanske även detta är lösningen för juristutbildningarna Sverige. Fast det är 60 mil ner till Umeå och den nordligaste juristutbildningen och 120 mil ner till den näst nordligaste Uppsala. Inte undra på att vi har få samiska jurister i Sverige. Det är närmare till Tromsö och Rovaniemi!

Träffade nyligen en indianledare i USA som frågade mig hur det var att vara urbefolkningsjurist. Hennes dotter planerade att läsa juridik. Jag sa som det var att vi är få samiska jurister och många samer vänder sig till oss i all typ av rådgivning. Hon svarade att det blir nog inget problem för hennes dotter – ”Vi indianer är många gånger fler än ni samer och vårt problem är att vi har för många indianska jurister att lyssna på. Man vet helt enkelt inte på vilket råd man skall lyssna på”. Så, situationen är kanske bättre för samerna? Det är få samiska jurister och därmed färre råd att lyssna på!

Lars-Nila Lasko,
Ordförande Samiska Rättsförbundet SVV

Photo Credits on Top: Jørn Tomter/Finnmark Reiseliv

Jag hoppas att du kommer att ha mycket nöje och nytta av bloggen.

Lars-Nila Lasko

Ordförande Samiska Rättsförbundet

Ordförande Lars-Nila Lasko

Add to Technorati Favorites

Technorati Profile

- - - - - -